Utmattad.

Man skulle ju stänga osv på jobbet men jag orkade bara 4,5 timmar sen bröt jag ihop och började gråta.
Hela min kropp sa: STOPP och jag orkade varken skratta eller gråta.
Så blir det ibland, speciellt just nu efter Emilia.
När det blir så så känner jag mig helt förtvivlad och jag vet inte vart jag skall ta vägen.
Suck.
Nu är jag hemma och tittar på film, ska vara hemma imorgon för att vila upp mig och komma på andra tankar.
Orkar verkligen inget annat än att bara vara hemma just nu, vill bara vara ifred och inte behöva möta folk.
Barnen på jobbet går ju bra men sen.
Överallt är det folk, det går inte att komma undan.
Här hemma är man ensam.
Skönt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0