Tisdag.
Ännu en dag på jobbet och denna dagen var lite lättare än igår.
Hjärnan är i princip över aktiverad ändå så jag är hur trött som hellst och en sak är säker.
Så här som jag mår nu har jag inte mått tidigare. Jag blir påminnd hela tiden, jag kan inte göra vad jag vill om jag känner att jag börjar bli ledsen, jag kan inte bara lägga mig i sängen.
Hur bra jag än säger att jag mår så mår jag skit innuti och är nära till tårar flera gånger om dagen men, i min ensam het.
Imorgon ska vi ha urnnedsättning.
Det kommer bli otroligt jobbigt.
Nu skall hon få komma till sin plats och jag måste lämna henne där.
Vår dotter är 10min ifrån oss, i sin grav, på kyrkogården och inte här hemma.
<3
Idag ringde det en kille från typ Libero och undrade om jag var intresserad av GO boken eftersom att "jag troligtvis har en ny familje medlem hemma som snart är en månad".
Sa till killen att: "nej tyvärr, hon dog i magen".
Varje gång någon ringt mig så möts jag inte av: nej men gud, jag ber om ursäkt utan jag möts av typ skräck.
De känns som om personen i andra luren tror att jag smittar eller liknande.
VARFÖR?
Jag blir skit sur, inte för att de ringer utan för att de inte kan bemöta mig som en människa.
Nu måste jag duscha, kommer somna annars.
Kommentarer
Postat av: sara
styrka till dig min vän..
även om de känns som om du e i din emsamhet så e du inte de, jag finns här närsom på dygnet om de e så att du behöver..
kram
Postat av: Lela -
lätt, jag blir sååå nöjd med denna biiild...
pucko från libro.han kan suga en flenskuk
Trackback
