Minnesstund för alla barn som inte fick leva!
Börjar från gårdagen.
Vaknade ju kl 9 efter att ha sovit i 11 timmar. Gick runt och fixade lite och så la jag mig i badet vid två tiden.
Mamma skulle åka förbi och ställa bilen vid kyrkan eftersom att hon skulle till mormor innan.
På en lapp vid kyrkan ser hon att: Minnesstund för de som förlorat ett barn, 30/11 kl 17:00!
Panik!!
Mamma ringer och säger vad som står, tårarna sprutar och jag blir jätte arg för att vi kanske har missat det.
Studsar upp ur badet och tittar på lappen jag fått.
Nej det står 31/11 kl 18:00.
Mamma går in i kyrkan med tårar i ögonen och möter genast diakonen som jag har samtalat med.
Hon förstod direkt att mamma hade sett lappen så hon sa bara att, nej det är idag klockan 18, vi vill bara inte annonsera ut detta.
PUST, det var ju himlans tur. Så ledsen jag hade blivit annars.
Vi mötte mamma i medis och sen tog vi bussen till högalidskyrkan.
Minnes stunden var jätte fin med mycket musik, prat och tid för ljuständning.
Fram till att vi skulle tända ljusen för våra barn så hade jag klarat av att inte gråta men när jag skulle tända ljuset så rann det.
Det är ju liksom vårt döda barn jag tänder ett ljus för och ingen annan.
Usch vilken ångest.
Emilias namn nämndes och det var ett 15ta barn till som de visste namnen på.
Alla barnen hade dött detta år.
Efter minnesstunden gick vi upp i ett utav rummen vid kyrkan och drack kaffe och pratade.
Till en början var det tyst för det är en rätt svår situation att socialisera sig.
"Hej, Lina heter jag. När dog erat barn då?"
Träffade iaf en mamma som jag pratade med.
De skulle föda sin dotter och allt såg jätte bra ut.
De upptäckte att dottern låg på snedden så att de förberedde kejsarsnitt.
När de ska ta ut flickan någon minut senare är hon död och de tar 22 min att återuppliva henne.
Hon lever sen två dagar men dör igen.
Det kändes bra att träffa denna mamman, hon var så himla trevlig och rolig. Lättsam måste jag säga.
Ställde frågor till mig och vi kunde dela lite känslor.
Deras dotter dog för bara 2månader sen så, vilken styrka de hade, att de orkade komma!
Efter fikat så sa vi hej då till de som var kvar, satte oss i bilen för att åka till Emilia.
Det var verkligen vackert på kyrkogården.
Alla ljus lös.
När vi kom fram till Emilias grav såg vi att det var ett värmeljus i hennes lykta.
Är det någon som vet med sig att de har varit och tänt ett ljus för Emilia, snälla, säg det då så vi vet vem det var.
Vi satte ett ljus från mormor i lyktan och ett ljus från mig och Jimmy utanför.
Hon fick hjärtat i mossa av oss som vi la på hennes sten och så fick hon ett hjärta i stål av mormor Monica.
Graven lyste så fint.
Jag älskar dig Emilia.
Vi älskar dig.
Jag har börjat sett ditt ansikte framför mig nu, konstant och jag vet inte vart jag ska ta vägen med en viss ångest jag känner.
Är glad att jag ser dig och att du fortfarande fyller hela mitt hjärta <3
Åkte hem efter besöket hos hjärtat, drack en kopp kaffe och packade väskan.
Bara 13kg vägde den vilket betyder - shopping!
Mamma åkte hem till sig och vi åt en smörgås och tittade på Disneys film "UP".
Jisses, jag grät till den också.
Tack mamma för igår <3
Vaknade ju kl 9 efter att ha sovit i 11 timmar. Gick runt och fixade lite och så la jag mig i badet vid två tiden.
Mamma skulle åka förbi och ställa bilen vid kyrkan eftersom att hon skulle till mormor innan.
På en lapp vid kyrkan ser hon att: Minnesstund för de som förlorat ett barn, 30/11 kl 17:00!
Panik!!
Mamma ringer och säger vad som står, tårarna sprutar och jag blir jätte arg för att vi kanske har missat det.
Studsar upp ur badet och tittar på lappen jag fått.
Nej det står 31/11 kl 18:00.
Mamma går in i kyrkan med tårar i ögonen och möter genast diakonen som jag har samtalat med.
Hon förstod direkt att mamma hade sett lappen så hon sa bara att, nej det är idag klockan 18, vi vill bara inte annonsera ut detta.
PUST, det var ju himlans tur. Så ledsen jag hade blivit annars.
Vi mötte mamma i medis och sen tog vi bussen till högalidskyrkan.
Minnes stunden var jätte fin med mycket musik, prat och tid för ljuständning.
Fram till att vi skulle tända ljusen för våra barn så hade jag klarat av att inte gråta men när jag skulle tända ljuset så rann det.
Det är ju liksom vårt döda barn jag tänder ett ljus för och ingen annan.
Usch vilken ångest.
Emilias namn nämndes och det var ett 15ta barn till som de visste namnen på.
Alla barnen hade dött detta år.
Efter minnesstunden gick vi upp i ett utav rummen vid kyrkan och drack kaffe och pratade.
Till en början var det tyst för det är en rätt svår situation att socialisera sig.
"Hej, Lina heter jag. När dog erat barn då?"
Träffade iaf en mamma som jag pratade med.
De skulle föda sin dotter och allt såg jätte bra ut.
De upptäckte att dottern låg på snedden så att de förberedde kejsarsnitt.
När de ska ta ut flickan någon minut senare är hon död och de tar 22 min att återuppliva henne.
Hon lever sen två dagar men dör igen.
Det kändes bra att träffa denna mamman, hon var så himla trevlig och rolig. Lättsam måste jag säga.
Ställde frågor till mig och vi kunde dela lite känslor.
Deras dotter dog för bara 2månader sen så, vilken styrka de hade, att de orkade komma!
Efter fikat så sa vi hej då till de som var kvar, satte oss i bilen för att åka till Emilia.
Det var verkligen vackert på kyrkogården.
Alla ljus lös.
När vi kom fram till Emilias grav såg vi att det var ett värmeljus i hennes lykta.
Är det någon som vet med sig att de har varit och tänt ett ljus för Emilia, snälla, säg det då så vi vet vem det var.
Vi satte ett ljus från mormor i lyktan och ett ljus från mig och Jimmy utanför.
Hon fick hjärtat i mossa av oss som vi la på hennes sten och så fick hon ett hjärta i stål av mormor Monica.
Graven lyste så fint.
Jag älskar dig Emilia.
Vi älskar dig.
Jag har börjat sett ditt ansikte framför mig nu, konstant och jag vet inte vart jag ska ta vägen med en viss ångest jag känner.
Är glad att jag ser dig och att du fortfarande fyller hela mitt hjärta <3
Åkte hem efter besöket hos hjärtat, drack en kopp kaffe och packade väskan.
Bara 13kg vägde den vilket betyder - shopping!
Mamma åkte hem till sig och vi åt en smörgås och tittade på Disneys film "UP".
Jisses, jag grät till den också.
Tack mamma för igår <3
Kommentarer
Postat av: mormor till ängeln emilia
Tack för en fin dag
Trackback
