Emilia - Du är saknad!
Nu har vi bott här i ett år och snart kommer perioden när gravid magen började synas och lägenheten blev mysigare och mysigare för varje dag och vecka som gick.
Jag började boa och förbereda för livet som tre och inte som två.
Livet som mamma och pappa och inte bara som Lina och Jimmy.
Veckorna gick och det blev kallare.
Lägenheten var varm av kärlek när man kom in i den och den kändes lugn och välkomnande.
Ju kallare det blev ute ju större blev magen.
Ju större magen blev ju mer närmade datumet sig.
Datumet då Emilia skulle födas.
Varje dag som gick så var vi ute och promenerade och luften var frisk och ren.
Det kändes skönt att komma hem igen och lägga sig i ett varmt bad.
Ett varmt bad i den kärleks varma lägenheten.
Luften var full av förberedelser, undran och nervositet.
Barnkläderna blev tvättade, jag sydde och fixade till skötbordet.
Mammakläderna började fyllas ut och jag började ställa in mig på att bli mamma.
Vi började ställa in oss på att vi skulle bli föräldrar.
Lägenheten pryddes med saker som var bra att ha, möbler inhandlades så att mer förvaring fanns och man började göra mer plats för familjemedlem nummer tre.
Vinterjackan blev tight och man såg att jag bar på ett barn.
Skorna jag köpte skulle passa mina svullna fötter.
Filtarna jag handlade skulle passat att ha i barnvagnen.
Allt planerades in i minsta detalj utan egentligen en tanke på att det var så.
Jag gjorde det som kändes bäst och i slutändan hade det passat oss alla tre.
Alla tre.
Vår familj.
Kylan blev ännu mer bitande och vi såg fram emot det som vi hade väntat på så himla länge.
Vi väntade och vi väntade och så tog det slut.
Visserligen blev vi två tre, men inte här på jorden.
Vår prinsessa lever i himlen.
Den kärleksvarma lägenheten byttes ut till den sorgefyllnalägenheten.
Det syns inte utåt men jag känner det.
Lägenheten har blivit kall för att det är något som saknas.
Vår Emilia.
Jag började boa och förbereda för livet som tre och inte som två.
Livet som mamma och pappa och inte bara som Lina och Jimmy.
Veckorna gick och det blev kallare.
Lägenheten var varm av kärlek när man kom in i den och den kändes lugn och välkomnande.
Ju kallare det blev ute ju större blev magen.
Ju större magen blev ju mer närmade datumet sig.
Datumet då Emilia skulle födas.
Varje dag som gick så var vi ute och promenerade och luften var frisk och ren.
Det kändes skönt att komma hem igen och lägga sig i ett varmt bad.
Ett varmt bad i den kärleks varma lägenheten.
Luften var full av förberedelser, undran och nervositet.
Barnkläderna blev tvättade, jag sydde och fixade till skötbordet.
Mammakläderna började fyllas ut och jag började ställa in mig på att bli mamma.
Vi började ställa in oss på att vi skulle bli föräldrar.
Lägenheten pryddes med saker som var bra att ha, möbler inhandlades så att mer förvaring fanns och man började göra mer plats för familjemedlem nummer tre.
Vinterjackan blev tight och man såg att jag bar på ett barn.
Skorna jag köpte skulle passa mina svullna fötter.
Filtarna jag handlade skulle passat att ha i barnvagnen.
Allt planerades in i minsta detalj utan egentligen en tanke på att det var så.
Jag gjorde det som kändes bäst och i slutändan hade det passat oss alla tre.
Alla tre.
Vår familj.
Kylan blev ännu mer bitande och vi såg fram emot det som vi hade väntat på så himla länge.
Vi väntade och vi väntade och så tog det slut.
Visserligen blev vi två tre, men inte här på jorden.
Vår prinsessa lever i himlen.
Den kärleksvarma lägenheten byttes ut till den sorgefyllnalägenheten.
Det syns inte utåt men jag känner det.
Lägenheten har blivit kall för att det är något som saknas.
Vår Emilia.
Kommentarer
Postat av: sara
gud va fint skrivet min vän..
hör av di vi måste ses.. liam e ju 6 hela mån på fredag tiden går så fort..
puss
Postat av: Nikolina
Fina vackra mage. Fint du skriver.
Varma kramar!
Trackback
