.

Undra hur jag hade känt om Emilia fick åka med oss hem efter förlossningen?
Att hon skulle leva alltså.
Undra hur varm i hjärtat man jag skulle vara?
Undra hur de första dygnen hade sett ut?
Jag kommer säkert få uppleva den känslan också men inte med Emilia.
Hon blir ju inte större än vad hon är.
Hon är vår lilla skrutta.
Hon är högt älskad.
Över alla bergstoppar, över alla molnen, längre bort än oändligheten.
Kärleken går inte att beskriva.
Jag vill ha dig här.


Har glasögonen på för nu är jag trött på denna huvudvärk som vägrar släppa.
Why man, why?
Sitter här och precis ätit frukost, ska väl titta lite tv nu innan jag ska åka.
Har inte brottom iof för jag måste ju typ åka vid 13 men, skönt att vara klar.

Vi hörs senare.
Btw: Jag har inte ont i kroppen från igår, hur skönt som hellst!