Det är en känsla.

Varit ute med Jimmy i parken ett tag medan han fixade moppen.
Det är vårat (hans) färdmedel just nu när jag inte orkar gå och handla.
As bra.
Han åker, handlar och jag slipper bära.
Satt ute ett bra tag faktiskt och oj vad jag inte tänkte på vad jag gjorde.
Där stod jag och fes lite titt som tätt.
Tur att jag inte var inne för ni alla vet att man blir gasad av mina järnfisar HAHA.
Sinnes.

Bönans kläder hänger på tvättställningen i vardagsrummet och det känns bra att se dem och att ha förberett någonting iaf men, känns konstigt och det är ungefär som att jag frågar mig själv: varför gjorde jag det?
Jag känner inte att de kommer komma till användning.
Helt klart vill jag och hoppas det men det är inte säkert.
Jätte konstigt att känna så men, det är inget jag har bestämt att jag ska göra.
Det bara är så.

Lakanet till B´s korg är också tvättat.
Känns lite mer konstigt.
Tvätta lakan till en korg som ska stå där och vänta på?

Allting kommer nog kännas konstigt tills att den store/ stora förhoppningsvis kommit hem.
Jag längtar otroligt nu.


Ne, nu ska jag sätta penseerna (pangseerna som jag vill skriva) ute och sen ... vet inte.
Puss <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0