Förlossningen.
Dagen startade ju inte direkt super bra men den tog sig.
Sammandragningarna jag hade och har haft blev bara värre och värre och tillslut blev det för mycket för huvudet.
Sarah kom och hämtade mig och vi åkte till Sös.
Åsa, barnmorskan jag hade när jag födde Emilia var där och jisses vad jag grät när jag såg henne.
En annan barnmorska som skulle sätta ctg´n frågade mig innan hon satte den på magen:
"Vart någonstans brukar de lyssna på hjärtljuden?"
"I Vällingby" svarade jag snabbt utan att tänka på att hon undrade vart på MAGEN.
Sjukt kul i den uppgivna stund.
Åsa satt inne med oss när jag var kopplad till ctg´n och hon har ett sätt som lugnar.
Känns ju som att hon känner mig så jag slipper förklara allt om och om igen.
Jag är tacksam att hon finns!
Kurvan såg iaf jätte bra ut men det som gör att jag får det hemma är stress.
Såg hur kurvan såg ut från början och den sista ordentliga sd´n jag hade såg inte så fin ut men, det lugnade sig.
No stress för mig nu alltså.
Kommer inte göra något mer än nödvändigt.
FilbunkeLina från och med nu.
Tack min bäste vän för att du körde mig <3
Nu till resten av dagen.
Kom hem till S efter besöket, åt lunch och tog en promenad förbi Emilia.
Promenaden tog typ en timme fast vi gick absolut inte långt.
Lite bilder kan ni få iaf.
Tittar på AIK - Häcken nu och efter det ska vi äta middag.
Vi hörs senare, nu ska jag vila i fotöljen.
Tjing.
Inte lätt att ta det lugnt och det e ju så tråkigt, man måste vara igång för att kunna sova på nätterna.
Så är det för mig. Jag har en del sammandragningar, har haft lite som gjort ont också. Men inte så mycket. Det får ju vänta några veckor till för oss. bäbis är beräknad 31 maj så det hade ju varit perfekt om den ville komma typ mitten av maj. Den 29 maj är det Alfreds 1 års dag och då vill jag inte vara på sjukhuset iallafall. Då vill jag hälsa på han på graven.
Försök nu ta det lugnt o va rädd om dig o bönan!
Kram stina
Åh vad skönt att allting såg bra ut med magen!!!
Jag måste ju erkänna att jag inte har förstått förut att du har ett barn som gått bort. Efter att ha läst dagens inlägg så gick jag tillbaka i din blogg och läste. Senaste timmen har jag läst och gråtit, läst lite till och gråtit! Herregud vad du är stark! Jag beundrar dig för att du har orkat ta dig igenom det senaste året!
Jag vet inte om du förstår din egen styrka! När jag läser om er tid på BB så måste jag säga att det är så vackert och sorgligt på samma gång.
Jag skulle aldrig ha orkat ta mig igenom det du har gjort! Du har gått igenom det alla gravida fasar mest, och ändå står du stark!
Jag kommer gråta tårar av glädje när Bönan kommer till världen och du får bli mamma och faktiskt njuta av det, i stället för att det ska innebära en djup sorg!!!
En stor bamsekram från mig och Skorpan
Gud jag blev lite oroligt själv när jag började läsa men vilken tur att allt var bra!! :)
