Förlossningsberättelse.

Gud vad detta är svårt eftesom jag anser att dagen gick så extremt fort.
Men jag ska försöka, för er skull.

24/5 var datumet vi hade väntat på i flera veckor.
Jag hade fått en tid för att kolla om jag var mogen och kunde sättas igång.
På morgonen packade vi klart allting och så kom min mamma för att hämta oss.
Vi åkte till SöS och väntade på läkaren.
Jisses, 10min i väntrummet var som en evighet!
Läkaren kom och vi gick in på ett rum. Hon kände och drog men ville att vi skulle komma tillbaka dagen efter pga att förlossningen var full.
Aldrig sa jag och hon insåg att jag inte orkade mer när jag började gråta.
"Okej, åk hem och ring tillbaka vid 12 så får vi se om de kan säga när du kan komma!"

Vi tog bilen förbi mitt jobb för att hälsa på barnen och mina kollegor.
Sjukt att kunna säga att: Idag kommer bebisen!

Åkte förbi Hemköp, handlade lite mat och kom hem till mamma.
Satte oss i solen på baksidan och försökte fördriva tiden.
Klockan blev tolv och jag ringde förlossningen.
"Just nu är det fullt men vi ringer tillbaka när du kan komma in!"
Jag talade om för barnmorskan i telefonen att vi bara kan få skjuts till 17:00 så, hon försäkrade mig om att det blir innan 17.

Jag och Jimmy la oss och vilade en stund, mamma packade bilen med skräp för, skulle vi vänta länge så kunde vi lika gärna sysselsätta oss. Alltså, slänga skräp.

Telefonen ringer 30min efter och ja, de hade ett rum till oss.
Hjärtat och hjärnan tog ett enormt skutt och jag halvspringer ner för trappan och skriker till mamma och J som är påväg att sätta sig i bilen att: VI SKA TILL FÖRLOSSNINGEN!!!

Jaha, bara att byta bil, ta med BBväskan och köra mot SöS.
Väl framme så vinkar mamma av oss och vi åker upp till avdelningen.
Jag går fram till receptionen och säger att: Jag ska föda barn nu! :)

Vi får ett rum längst bort i korridoren. Rum nr 11.
Rummet såg väl ut som alla andra rum men pga fasad fixning så kunde vi inte se ut.
Vi fick rummet vid 13:00 och efter det kom det sköterskor, hade ctg på mig, Margith kom och hälsade på och ja, tiden fram till att de tog hål på hinnorna så vattnet gick, gick jätte sakta.

Runt 14:50 eller så så kom läkaren som vi väntat på i två timmar.
Hon bestämmer att de ska ta hinnorna så får vi se om det sätter igång av sig själv eller om jag behöver dropp.
15:10 kommer barnmorskan och tar hinnorna och jösses vad mycket vatten det kom. De fick byta sängskydd om och om igen.
Hon sa också att jag kan få hjälp med klyxet av en annan sköterska men orka ha någon som sprutar in vätska i rumpan. Nej, det klarade jag själv sa jag!
Sammandragningarna var hanterbara och jag och Jimmy försökte få tiden att gå.

17:24 Satt jag på pilatesbollen för oj, det börjar göra ont.
Fick även kokheta handdukar att lägga i svanken och ljumskarna.
Det var mycket skönt måste jag säga!
Hårdrock i öronen - högt!

18:30 Lustgas/Syrgas 50/50%.

Jag hade svårt med lustgasen denna gång då jag inte kände värkarna fören de var på toppen och gjorde skit ont.
Fick då ctg´n på mig igen för att kunna kolla när värken börjar osv.
Äh, funkar inte ändå.
Nu gör det ont.
Jag ber om att få epidural för att jag kände att HELVETE, jag kommer dö eller något.
19:35 sätter de epiduralen och jag trodde jag skulle kräkas. Gud vad illa jag mådde!

Jag sa innan de satte EDA´n att jag ville gå och kissa men jag fick vänta till efter.
Efteråt kände bm hur mycket jag var öppen och hon sa att ja, 7cm var jag öppen men "pröva att trycka på en gång".
Jaha, tryckte på som hon bad om och nej, jag fick inte gå och kissa men en hink kunde jag få!
Hade öppnat mig helt när hon bad mig trycka på så det var bara till att inse att jag inte alls var kissenödig.

20:04 Krystvärkar.
Fy fan vad ont det gjorde.
Jag svor allt vad jag kunde och nej, jag ville inte föda klart när huvudet var ute.

20:15 Kommer Vincent ut och jag skrek att de "skulle ge mig vatten för jag är så jävla törstig!!".
Vincent var inte alls så stor som de trodde utan han vägde 3435g och var 49cm lång som sin syster.
Navelsträngen var lite kort så J var tvungen att klippa den innan Vincent las på mitt bröst.
Jag grät en del och när Vincent legat på mitt bröst någon timme så gick jag och duschade medans pappa J hjälpte till att klä på honom.

Fem timmar tog det från att de tog hål på hinnorna.
Fem timmar av både skratt och tårar.
Fem timmar innan vi fick vårat andra barn.
Otroligt.

Vi spenderade våra första dagar tillsammans på Södra BB.
Jag grät och grät och mjölken sprutade och sprutade.
Vi ville åka hem på onsdagen men läkaren ville att vi skulle stanna pga att Vincent hade prickar som inte gick bort.
Mina tårar sprutade igen.
Om det var infektion, skulle vårat andra barn dö då också?
Usch, det var inte kul.

Torsdag blev det och vi hann göra hörseltest och ta alla prover på V innan vi åkte hem.
Skönt att ha allting gjort så vi slapp åka tillbaka.
Amningen gick bra så vi bokade av återbesöket.
Skönt.

Nu har vi varit hemma i snart 3veckor och gud vad jag älskar han.
Vincent är så otroligt älskad och jag har väntat länge på att han ska komma.





Kommentarer
Postat av: annkatrin

Jättefin förlossningsberättelse ;) Väntan var lång för er, men han kom till slut. Och han är värd varje smärtsam minut under förlossningen. Jätte fin kille har ni fått.

Kramizar till er

2010-06-20 @ 13:39:59
URL: http://annkatrin-mindagbok.blogspot.com
Postat av: Moa

åååh ett stort grattis :D

2010-06-20 @ 14:11:17
URL: http://woonies.blogg.se/
Postat av: Nikolina

Åh, så fin han är. Vill också ha våran bebis NU.

Stort grattis igen!

2010-06-20 @ 23:04:36
URL: http://moringa.blogg.se/
Postat av: Johanna - mamma till Leia

vilken liten sötnos! grattis :)

2010-06-21 @ 17:02:54
URL: http://johannaostblom.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0