.

35+3 enligt barnmorskan.
Emilia dog då.
Snart är vi över den tröskeln också.
Vi är över den redan ikväll om Bönan nu behagas vakna och sparka till sin mamma JÄTTE hårt.
Tror jag kommer störa barnet i magen en del idag.
Ska snart inta ett glas kallvatten.
Allt för att jag ska bevisa för mig själv att vi klarar det.
För det gör vi.
Det måste vi.
Känns bara så himla konstigt liksom, otroligt, svårt.
Om Bönan klarar sig i magen betyder det att vi har ett barn inom några veckor, ett levande barn vilket jag har jätte svårt att föreställa mig.
Jag vill, jag hoppas, jag önskar MEN - jag tror på det när jag ser det. När jag hör det. När jag känner det.

Dagen Emilia dog är ju extremt svår.
Jag vill inte ens tänka på det eftersom att den ger mig otroligt mycket ångest.
Känslan av panik.
Stå där i duschen med sitt döda barn i magen.
Det går inte att föreställa sig, man vill inte föreställa sig det.

Därför är det ganska skönt att vi ska på tillväxt ultraljud idag.
Få se denna tokiga Böna som terroriserar mig invändigt.
Få se Emilias syskon leva på för fullt även denna vecka som vi vill hoppa över.
Nu är den vaken btw.
TUR, annars hade jag sprungit några varv - not.
Har rätt ont i baken så, jag håller mig lugn. Dagen kommer ändå innehålla massa spring då.

Tror jag ska in i duschen nu.
Vi hörs efter ultraljudet, ha en bra dag :)
<3