Konfrontationernas konfrontation.
Vet ni att jag träffade en, för mig, betydelsefull person för ca en vecka sen?
Att ha träffat denna människa har fått mig att bli lättare.
Lättare psykiskt.
Att slippa tänka, fundera, klura och undra längre känns verkligen bra.
Att veta - det underlättar allt.
Att veta har gjort att jag kan ta av mig 1a ryggsäcken.
Jag är en sån person som grubbar mycket.
Tänker.
Analyserar.
Funderar.
Jag kan grubbla sönder en sak och sen bli irriterad över att inte veta riktigt hur det är.
Men nu vet jag.
Jag kan rekomendera alla som grubblar att göra det som tynger er.
Träffa någon som ni kanske aldrig skulle träffat annars.
Prata med den personen som ni undrat så mycket över.
Hade jag inte gjort det jag gjorde så skulle jag ha ångrat mig.
Samma sak hände för flera veckor sen, veckorna innan jag träffade den andra personen.
Jag konfronterade ålderdomen och nej, jag blev inte klokare utav det men jag vet nu vem och vilka jag ska prioritera.
Att ha det gjort är väldigt skönt men nu har andra frågor dykt upp.
Varför är den personen så svag?
Varför kan man inte se sanningen i vitögat och stå för det man tycker för en gångsskull?
Varför kan man inte se att man sårat människor?
Varför kan man inte svälja stoltheten som är upptråcklat någonstans?
Jag är otroligt glad att jag inte har samma relation till denna som jag har till min mamma.
Vi är för starka för det.
Eller jag.
Jag orkar inte med en jävla massa skit helt enkelt.
Att ha pratat gör att jag kan ta av 2a ryggsäcken.
Att ha träffat denna människa har fått mig att bli lättare.
Lättare psykiskt.
Att slippa tänka, fundera, klura och undra längre känns verkligen bra.
Att veta - det underlättar allt.
Att veta har gjort att jag kan ta av mig 1a ryggsäcken.
Jag är en sån person som grubbar mycket.
Tänker.
Analyserar.
Funderar.
Jag kan grubbla sönder en sak och sen bli irriterad över att inte veta riktigt hur det är.
Men nu vet jag.
Jag kan rekomendera alla som grubblar att göra det som tynger er.
Träffa någon som ni kanske aldrig skulle träffat annars.
Prata med den personen som ni undrat så mycket över.
Hade jag inte gjort det jag gjorde så skulle jag ha ångrat mig.
Samma sak hände för flera veckor sen, veckorna innan jag träffade den andra personen.
Jag konfronterade ålderdomen och nej, jag blev inte klokare utav det men jag vet nu vem och vilka jag ska prioritera.
Att ha det gjort är väldigt skönt men nu har andra frågor dykt upp.
Varför är den personen så svag?
Varför kan man inte se sanningen i vitögat och stå för det man tycker för en gångsskull?
Varför kan man inte se att man sårat människor?
Varför kan man inte svälja stoltheten som är upptråcklat någonstans?
Jag är otroligt glad att jag inte har samma relation till denna som jag har till min mamma.
Vi är för starka för det.
Eller jag.
Jag orkar inte med en jävla massa skit helt enkelt.
Att ha pratat gör att jag kan ta av 2a ryggsäcken.
Jag har avslutat ett kapitel i mitt liv och nu har jag börjat på ett annat.
Kommentarer
Postat av: Micaela
<3
Postat av: mamma
Du är så klok min lilla flicka. Det är nog fler som skulle behöva göra som du. Sparka undan alla stenar, men man kanske är rädd för vad som kan ligga under dom...
Trackback
