Undra vad han egentligen känner.

Idag har varit en såndär dag som har varit medel hela tiden.
Inget toppmoment och inget downmoment.
Till och med Vincents humör har varit jämnt.
Gnälligt/ surt/ inslag av skratt/ missnöje.

Vet faktiskt inte riktigt vad det är men jag tror det händer något med han just nu.
Jag vet att han vill försöka göra allt på sitt sätt och han visar otroligt väl att han vill bestämma.
Men det går faktiskt inte.
Inte över mig.

Jag älskar verkligen Vincent.
Mer än allt annat i hela världen.
Men gud vad skönt att han sover just nu.
Sitter faktiskt bara här och lyssnar på Sonata Arctica.
Att vara själv för en stund.
Att öronen får tystnad. För ni ska inte tro att det är så lugnt i öronen eftersom att vi har 14 barn på jobbet också.
Idag satte jag faktiskt plåtburkar över öronen och jisses, vet ni hur härligt det var?
Allt sorl försvann och jag hörde bara det jag ville höra.

Mer då?
Jag och Vincent var iaf nyss ute en sväng.
Köpte mjölk och tog en promenix med Annika.
Tänkte att Vincent skulle sova men, icke, hur kunde jag tro det?
För det första skulle han bara prata med Annika som han har fattat tycke för.
Sen skulle ha bli sur för att jag satte han upp ordentligt i vagnen.
För att jag satte på mössan.
För att jag petade lite på han.
Tillslut blev han glad igen och vi klev innanför dörren hemma.
In i sovrummet, på med sovskivan och ner i sängen.
2skrik och sen sov han.
Hoppas nu att han sover hela natten. Han får gärna sova till 7:30, det känns ganska lagom.
Tyvärr kan jag se mig i stjärnorna efter det men, önska får man alltid.

Och sen var det inget mer va?
Eller jo haha. Tjejjen på konsum undrade om jag var gravid igen.
Jag konstaterade att jag är jävligt överviktig.

God natt på ER! =)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0