.

Att prata med en annan änglamamma.

alla har vi olika sätt att hantera sorg. men så här snart 3 år efter Alfred föddes så är ju inte smärtan sorgen och saknaden mindre. Den är bara mindre akut på något vis. Men en djupare och jävligare smärta och saknad.även om det går flera år så är det ju så viktigt att få prata oom sina döda barn. en kollega till mig ringdepå dörren häromkvällen. alldeles genomblöt. jag frågade , var har du parkerat eftersom du är så blöt? då hade hon varit hos Alfred för första gången. En annan kollega hade förklarat var han ligger. så myckt jag uppskattade att hon varit där.speciellt eftersom det inte var nylige han dog. det betyder mycket att andra inte glömmer.

en sak har jag lärt mig av detta är att allas sorg är olika och kan inte jämföras.

hoppas

ni får en fin helg!

tror att min lilla loppa börjar bli sjuk.... tråkigt eftersom det ed dagis inskolning på måndag.



kram på er

Jag är väldigt tacksam över att jag hittade din blogg och att du svarade på min kommentar.

känns bra att prata med någon som också går igenom det här och har kommit lite längre i sorgarbetet, om man nu kan säga så.



Vissa dagar känner jag att det faktiskt kanske går att leva med det här, nog för att man inte har något val, men allt är inte bara nattsvart längre.

Men dagarna allt är svart är fortfarande väldigt många. Har kontakt med ett par änglaföräldrar och dom säger samma sak, de flesta av dom. Sorgen, tomheten och saknaden försvinner aldrig, men den blir lättare att bära, den bleknar liksom lite.

Och dagarna allt är svart blir lite färre och man sjunker inte längre lika långt ner i ångestattackerna.

det känns skönt att veta att det faktiskt finns flera som varit med om det här. Skönt känns fel att skriva, men du förstår vad jag menar.

Första veckorna kunde jag inte förstå hur världen kunde gå vidare, min dotter har ju dött!!

Men det var ju faktiskt bara min och min familjs värld som vänds upp och ner sådär förjävligt..



Ville mest bara skriva tack för att du finns!

Du ger mig hopp!