Emilias obduktion.

Lika bra att börja på inlägget som kommer få mina tårar att spruta.
Känna smärtan igen.
Och igen.
För det gör fortfarande sinnessjukt ont.
Fast jag lever med det. Varje dag. 24/7. 365dagar om året.
Vi pratar om Emilia varje dag. Hon är en stor del av mig även fast hon är borta.
 
 
När Emilia dog så skickades hon på obduktion för att ta reda på hur allt stod till i hennes lilla kropp.
När hon var färdig så fick jag svaret att det "kanske var moderkakan" men inget mer.
Inget papper.
Jag la inte mer tankar på det utan accepterade att jag ej fick något mer.
Har hela tiden efter gått och tänkt att "det var nog bra att hon dog i magen, istf att dö efter födseln. Om hon var sjuk dvs".
Att "det var säkert moderkakan som lossnade".
Alla tankar bara för att bilda mig ett eget svar.
Svaret på någonting som egentligen inte finns.
Allt för att kunna sätta fingret på vad som orsakat mitt livs största smärta.
 
För ett par veckor stod jag och funderade på Emilia och hennes obduktion.
Vart fanns pappret någonstans egentligen?
För jag vill verkligen ha det. Har ett album med alla Emilias saker. Alla kort. Alla provsvar. Allt.
Och obduktionen är en rätt stor del men, jag hade inget papper.
 
Började med att jag ringde till Huddinge där hon obducerades. Kvinnan i telefonen hittade inte Emilias papper.
Kan de ha gjort en egen mapp för henne?
Jag ringde vidare och den andra kvinnan såg Emilias papper men kunde inte skicka de pga att hon inte fick göra det. Ringde vidare men de fick inte heller skicka pappret utan de var tvungna att gå via någon annan.
Tillslut ringde jag Margit, värdens bästa diakon som hjälpte mig enormt mycket i samband med att Emilia dog.
Hon ringde runt, hittade också pappret och fick det skickat till sig.
Det visade sig att de på KS i Huddinge hade skickat svaret till SöS som i sin tur bara hade skickat tillbaka det utan att visa det för någon eller ens kolla om vi ville ha det.
Fel, fel, fel.
Men pappret är iaf här, hemma hos mig, på min hylla.
 
Jag ville så gärna hitta ett litet fel i papprena men det gjorde jag inte.
Eller det enda var att hon fått lite syrebrist.
Resten var UTAN ANMÄRKNING.
Vartenda organ gicks igenom, ua.
 
Så hon skulle alltså inte dött efter om hon inte hade dött i magen.
Det var alltså inget som hellst fel på henne förutom att hon fick lite syrebrist.
Men det var ju inget fel på navelsträngen?
Moderkakan såg dessutom jätte fin ut, Inga poppar, ingenting.
Så vad var det då som fick henne att få syrebrist?
Kan det vara att jag var en aning öppen när jag kom in och att bakterier tog kål på henne?
Nej det kan det inte ha varit då det ej var några bakterier hon dog av. Det var ju också redan utrett.
 
Blir en aning tokig.
Det är på ett sätt skönt att veta att hon var frisk men, det suger också.
Jävligt mycket.
Det skulle varit så mycket lättare om det hade varit något.
Något som det visade sig att inte vara.
Hon dog bara.
 
Jag älskar DIG Emilia.

Kommentarer
Postat av: mormor

Älskade barn .

2012-07-18 @ 10:14:30
Postat av: mormor

Älskade barn

2012-07-18 @ 10:15:36
Postat av: Stina

Lina!

Jag blir tårögd när jag läser. Förstår din smärta. Känns så orättvist att Emilia dog "utan anledning". Alltid orättvist när barn dör men finns det en orsak så är det iallafall nånting. Du förstår säkert hur jag menar. Men det känns bättre att du ha hennes papper iallafall. Jag brukar kalla sånt pusselbitar till ett pussel som aldrig kommer att bli klart. Men det känns skönt att "få" en bit till på plats. Kram på dig

2012-07-19 @ 12:55:51
Postat av: T

<3

2012-07-21 @ 20:08:38

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0