.

Du tog mitt barn.

4 månader

sen jag födde Emilia.

sen vi såg vårat vackra barn.

sen vi jämförde likheterna mellan oss och Emilia.

Sen förlossningen.

sen vi tittade på hennes stora fötter med ett stort leende på läpparna.

Sen jag fick ha vårt barn på mitt bröst.

Sen jag klädde på vårt barn för första och sista gången.

sen jag blev igångsatt och insåg att jag ska föda vårt barn som inte lever.

sen några av mina släktingar kom för att ta avsked.

sen Emilias gudmor fick träffa henne och ta farväl.

sen jag bröt ihop i duschen när jag insåg att jag bar på vårt döda barn.

sen jag blev snuvad på mamma glädjen.

sen jag blev snuvad på vårat barn.

sen jag blev snuvad på vårat liv.

Det liv vi planerade.

Saken är den att oavsett om man har ett änglabarn eller jordbarn så tänker man nog lika på vissa saker.

Alla mina tankar kretsar runt Emilia.

Hur hade jag gjort för henne?

Ville hon kanske ha den där söta dreggelhaklappen som jag köpte till henne för 3veckor sen?

Gillar hon de rosa blommorna jag har satt på hennes bord?

Jag vet inte vad med jag ska säga.

Det är inte roligt att vara mig själv i dessa stunder.

Jag vill bara vara liten igen, ligga i min mammas knä så att hon kan killa mig på ryggen.

Måste livet vara en prövning?

Det är definitivt ingen dans på rosor.

Det kan jag intyga.

Emilia <3

kära du, kära ni, kära emilia! <3

Hej tjejen..



Uffa fy blä..

Jag vet att det inte finns ord för det som har hänt.. Varför ska våra barn slitas i från oss alldeles för tidigt.. Jag beklagar verkligen.. Jag hade hoppas på att vi var de sista föräldrarna som inte fick behålla sitt barn men tyvärr så har det visat att det är allt för vanligt..



Får jag fråga om ni vet vad som är orsaken till hennes död?



Jag vet att det är tufft de första månaderna, men jag hoppas att jag kan bevisa att det går att bli med barn igen efter att nått så fruktansvärt har hänt.. Er dag kommer att komma, förr eller senare..



Kämpa på tjejen..

Kramar

så fin hon va <3 er lilla ängel..

jag har också funderat på tatuering, har ju en till minne av min pappa. men vill att det ska bli rätt, så väntar lite tills man e helt hundra på hur den ska se ut. jag köpte (fick) smycket från www.lifestone.se - är verkligen jättenöjd.



jag förstår hur du menar..jag har inte sett ngn annan med den dressen (konstigt nog) förrens nu..

det kom lite tårar när man såg henne. det är verkligen så orättvist att vi ska förlora våra barn.. men som du sa så tror jag också att dem är tillsammans i himlen och håller koll på oss här nere.



jo precis,, det är ju så man känner. har vi inte väntat och längtat tillräckligt länge redan innan? vi blev gravida jättesnabbt med Liam.. så detta är riktigt tungt. men det är väl som alla säger, att det kommer när kroppen är redo. men väntan är hemsk... hoppas också att du också blir gravid snart <3 tack för att du skrev.

kram

Den bilden är bara så vacker på lilla familjen!

Det gör ont att läsa om sorgen.

En mammas största fasa...

Men kortet på familjen var fint och bilderna från graven var fina!

Hon kommer alltid att finnas med er!