Jag vill ha mitt barn!

Så är det ytterliggare en ny dag.
En dag som jag känner mig mer ledsen på faktiskt.
Innuti är det rätt tomt.
Sara och Liam kommer hit en stund vilket ska bli trevligt, få gosa lite med den lilla fisen.
Han och Emilia skulle ju varit lika gamla.

Igår lyfte jag ut en ljuslyckta på balkongen.
Där i står ett ljus.
Emilias ljus.
Brevid hennes blomma.
Jag kan inte förklara vad det är som gör så himla ont.
Saknaden, tomheten,  framtiden .. jag vet inte. Det gör bara ont.
Riktigt smärtsamt faktiskt.

När jag var hos psykologen igår så pratade vi om att vissa säger att jag fick missfall.
Missfall?
Vad jag vet så får man det i de första veckorna av graviditeten och inte i vecka 36.
Mitt barn dog - jag fick inte missfall.
Hon var en hel bebis, jätte fin, hon var inget embryo.
När det är en embryo får man missfall. Är det en hel bebis så har barnet dött.
Det måste nog alla tänka på. Tänka på hur man säger.
Jag har lust att slå till personerna som säger så på k*ften.
Sen när vissa pratar om missfall osv så känns det som att de direkt sätter in mig i det facket.
Jag får nästan lust att klargöra för de att nej, jag fick inte missfall, mitt barn dog!

Skulle vilja vara hemma jämt, varje dag, varje månad, varje år. Vill bara gömma mig, vill inte träffa folk, vill inte träffa någon i princip. Allt får mig att tänka på Emilia.
Går jag och handlar så är det barnmat och blöjor.
Åker jag tunnelbana är det mammor och barnvagnar.
Är jag på jobbet så är det massa föräldrar.
Går jag till graven så ser jag hennes namn på en gravsten. Den vackraste av dem alla!
ALLTING BLIR SÅ HIMLA JOBBIGT.
Jag vill inte vara den på flera hundra, jag vill ha mitt barn.



Emilia <3

Kommentarer
Postat av: Nikolina

Likheten mellan att få missfall och gå igenom något som du har gjort är att ens framtid förstörs.

Alla drömmar, alla ideer, allt försinner på en sekund. Man förlorar något man längtat efter och man känner sig otillräcklig.

Skillnaden är att du har en vacker dotter. Det har inte jag. Och jag slår vad om och vet att det är värre att förlora sitt barn.

Det du har gått igenom kan inte jämföras med ett missfall.

Dock så pratar folk som om det är det bland. Men det är det verkligen inte.

Jag tänker på er ofta och hoppas att ni får ett syskon snart<3

2009-06-12 @ 12:17:01
URL: http://nikolinaamanda.blogg.se/
Postat av: Nikolina

Ja verkligen. Du är ju en mamma! Du har en fin och vacker dotter! Förstår vad du menar =(



Vi har också försökt länge. Fick ju ett missfall, sen har min kille haft jobbproblem så det har inte passat så bra, men vi vill ju såååå gärna.. :(

Kram

2009-06-12 @ 13:44:19
URL: http://nikolinaamanda.blogg.se/
Postat av: Emma-Mamma till Melvin

Gör så ont att läsa detta, känner igen mig. Hade riktigt ruttna kvällar nu i veckan. Skrev inte så mkt om det på bloggen dock, vilket är lite dumt för det kan hjälpa att få ut det, få skrika lite under tiden.



Jag hoppas så innerligt att ni får ett plus snart!



Kramar i massor

2009-06-13 @ 10:33:15
URL: http://mammautanbarn.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0