Nu börjar det likna något!

Jag satte faktiskt klockan för att jag skulle upp i tid så har väl varit mestadels vaken sedan kl 9.

Ska och stor handla med mamma idag vilket jag ser fram emot, jag ska köpa några små blommor till balkongen också, några rosa att ha brevid Emilias blommor.

Sitter nu och lyssnar på Shirley Clamps låt: Jag fick låna en ängel.
Gud alltså, det gör ju bara för ont att lyssna på sådana låtar öven fast de är jätte fint. 
Det blir ju så smärtsamt för man vet att det är Emilia som är ängeln.
Oavsett hur mycket himlen gråter idag så ska jag gå till Emilia.
Jag ska möta mamma där och visa henne hur fint det blivit med stenen.
Gillar verkligen att gå till hjärtat men jag tycker på ett sätt att det blivit jobbigare nu när våra namn står på stenen.
Förlåt Emilia.
Jag kommer väl vänja mig med tiden, det är ju trotts allt bara en vecka sen stenen kom.
Det är otoligt igentligen vad lång denna "nereperiod" har varit, över en vecka snart och nej, jag ser faktiskt inte ljuset.
Mamma säger att jag bara ska ta en dag i taget men det är inte så himla lätt.
Man vandrar runt i en mardröm i samma veva som man försöker bli gravid igen, som man försöker jobba, som man försöker vara social. Kan man inte bara strunta i någon av sakerna?
Typ som att leva i en mardröm?
Jag skulle verkligen önskat att detta inte hade hänt, då hade vi varit lika lyckliga och glada som alla de som fick behålla sitt barn.
Suck.
Om jag fick skulle jag vara hemma nu, just nu när jag mår som sämst men .. hur kan jag veta när jag mår dåligt?
Jag vill inte sjukskriva mig för det kommer bli långtråkigt att bara gå hemma igen men jag önskar man kunde vara hemma de perioder när man mår som sämst.
Visst, det kan jag, men man tänker ju hela tiden på jobbet då.
Jag har ont i huvudet och min hjärna går på högvarv.
Hur länge orkar egentligen en hjärna att arbeta på högvarv?

Imorgon är det måndag vilket betyder jobb.
8-18:30 ... Vi ska ha APT.
Till HALV SJU!
När jag mår som jag mår så vill jag ju bara åka hem efter jobbet men icke, nu ska jag stanna kvar.

Nu ska jag faktiskt gråta.

Kommentarer
Postat av: Elin

Hoppas du mår bättre snart, Emilia vill nog se ditt fina leende snart igen! Tänker på er varje dag!

2009-06-14 @ 17:03:08
URL: http://dendarelin.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0