.

Jag är faktiskt nervös över att träffa alla föräldrarna, jag kan dra upp känslor hos de även fast de tänkte att de inte skulle bli ledsna eller liknande.

Så var det när jag träffade en kollega. Hon hade intalat sig att inte bli ledsen men när hon väl såg mig sen så bröt hon ihop. Tänk om föräldrarna gör så också? Man vet ju aldrig.

Jag vet iaf att jag är nervös och jag tror inte att jag riktigt vet hur jag ska bete mig.

Visst kan jag ju bara ställa en motfråga om de undrar hur jag mår: Jo, jag mår bra, hur mår DU själv?

så kanske de förstår att jag inte har lust att prata om det, fast jag kanske har det, vad vet jag.

Emilia är ju en del av mig och jag har absolut inte svårt att prata om det som hände men, det kan ju bli smått jobbigt om jag skall behöva upprepa samma sak 30ggr.

Äh, jag ska inte måla fan på väggen, jag är glad att Micaela kommer tidigare iaf och håller mig sällis!

Imorgon gäller det!

Nu - frulle och doppa orkideérna.