Emilia - Stor Ängel. 2år idag.
Ni vet att det är 2år sen Emilia dog?
Jag vet inte vad jag ska säga om jag ska vara ärlig.
Helt sjukt tom.
Tankarna snurrar och jag vet varken ut eller in.
Innan jag åkte till graven så var allting lugnt.
Jag hann inte tänka efter eftersom jag pysslade med Vincent.
Sen kom allting, på tunnelbanan.
Åkte själv dit för jag ville ha tid att tänka och vara för mig själv.
Jösses. Mina tårar rann.
Gick hem till Sarah och Wilmer, lånade toan och sen gick vi till Isabellasblommor.
Hämtade rosarrangemanget som jag ringt och beställt i förväg.
Det var rosor, i form av ett hjärta med gröna blad runt.
Inga videkissar i år dock men det var fint ändå.
Vi pratade lite om 3/3, vad som hände och när jag ringde S för att berätta att Emilia var död.
Helt sjukt.
Det känns som igår.
Det gör lika jävla ont.
Men detta år är inte lika som förra.
Idag känner jag mig tom och gråter för att hon skulle varit 2år.
Jag gråter för att jag inte kunde skydda vårt eget barn.
Alla dofter, bilder, solen, gruset på gångvägarna, vinden.
ALLT påminner om dagen då Emilia dog.
På ett sätt önskar jag att jag kunde ta bort dessa dagar från kalendern men endå inte.
Jag vill inte ta bort den bästa dagen i mitt liv.
Jag vill ta bort den hemskaste dagen i mitt liv.
Idag är den hemskaste.
Imorgon är den bästa.
Sjukt.
Jag önskar att jag kunde sova.
Länge.
Sluta tänka.
Jag vet att jag kommer gråta när jag ska sova idag.
Jag vet att jag kommer gråta när jag tänker på Emilia.
Idag känner jag mig inte otacksam.
Idag känner jag Emilia.
(kul att det är ngt fel så att all text sitter ihop!!)
Kommentarer
Postat av: Nikolina
:'( Styrkekramar
Postat av: stina-mamma till Alfred i himlen och Ellen på jorden
lilla du... finns inga ord för kärleken sorgen och saknaden du känner.
varm kram
jag hoppas Emilia och Alfred leker i himlen :)
Postat av: Sofie o M olly
Massa styrkekramar från oss. Du är så stark.
Postat av: Anna
Jag kan inte annat än att gråta när jag läser... Jag vet vad du går igenom, men jag vet inte hur det känns och jag kan inte annat än att försöka förstå. Men saknaden och sorgen måste vara enorm, och ibland kanske också så stor att det känns omöjligt.
Vill bara tala om att jag tänker på dig.
Krama
Postat av: Micaela
<3 Åh ja! Vore ju helt pörfekt!I skulle bli superglad=)
Trackback
