Läkarbesök, sorg, mörker och lite glädje.
Inte kul att gå runt och lukta sjukmänniska.
Vet inte riktigt vad jag har att förvänta av detta besök, han ska skriva remiss liksom och jag, jag ska bara säga hur jag känner antagligen.
Det är tur med ett besök nu för han kanske kan ge mig ett gott råd om hur jag skall göra.
Mår inte så bra just nu och han kanske tycker att jag ska vara hemma ett tag, jobba mindre eller bara fortsätta på som vanligt.
Precis när Emilia dog så skulle man vara hemma och fokusera på sorgen plus alla vardagsrutiner.
När man har börjat jobba ska man fokusera på arbetet men samtidigt arbeta med sorgen efter sitt döda barn och igen, alla vardagsrutiner.
När man är gravid igen så ska man fokusera på det nya livet i magen, sorgen efter sitt förstfödda döda barn, jobbet och allt vad det innebär plus att man skall fungera i vardagslivet.
Det är inte konstigt att det kör ihop sig!
Jag är totalt utmattad.
Orkar inte tänka så mycket, orkar knappt fokusera, vill göra det som faller mig in, vill gå runt hemma i morgonrock, vill kunna gå till Emilia när jag vill och bara gråta.
Jag gråter konstant.
Jag gråter mycket.
Jag gråter för Emilia.
Hej Lina!
Jag har varit här inne och smygit lite men inte kommenterat förut. Satt nu precis och läste några av dina inlägg och oj vad jag känner igen mig! Jag och min man förlorade vår dotter Alice i år, i vecka 23 och nu i helgen fick jag reda på att jag är gravid igen. Lycka och sorg och rädsla blandat, som du säkert redan vet! Dessutom kallade vi Alice för Bönan när hon låg i magen, och vi har också en liten honkatt som vi skämmer bort som bebissubstitut :) Hursom, jag ville bara höra av mig, säga grattis till er fina lilla tjej och beklaga så mycket att hon inte fick stanna hos mamma och pappa! Och grattis till det nya lilla pyret också såklart, jag håller tummarna att det går jättebra denna gången! /Alices mamma Lina
Verkligenheten kommer ikapp och bördan blir tung. Önskar jag kunde ta lite av smärtan. Finns här för dig, er!
