Inlägg 1000!!! :)
Mitt 1000inlägg!!
Grattis mig själv, tack tack!
Dagen på jobbet gick bara bra.
Hade en vikarie dock som ja, hon var rätt knepig.
Vi pratade en hel del och vi kom in på graviditeten osv och sen eftersom att Emilia är en naturlig del av mig så brjade vi prata om det också men jag mena, förväntade mig inte så mycket frågor av henne liksom.
Men gud, sen kunde hon ju inte vara tyst.
Och hur hon betedde sig.
Hur omogen hon egentligen lät.
Det blev bara patetiskt.
Eftersom att Emilia är mitt barn så är det inte så konstigt att jag pratar om henne men idag var första gången jag undrade varför jag inte bara kunde vara tyst.
Denna tjej, lika gamal som mig undrade om vi fick se vårat barn.
På henne lät det som när jag själv pratar om spyor - obehagligt men samtidigt lite konstigt och hon såg på mig som så att "Hur fan kan man vilja se sitt döda barn?".
Varje gång denna tjej öppnade munnen blev jag bara mer och mer irriterad.
Inte för att hon sa något dumt utanför att hon bara lät så jävla jobbig. Hon pratade på om allt mellan himmel och jord, frågade en massa konstiga saker och ja, allmänt jobbig!
Dessutom så när hon sa något som hon tyckte var kul så kunde jag inte annat än att bara "skratta".
Skratta på riktigt fungerade inte för hon var så himla tråkig.
SUCK på dig.
En sak till, hon blev typ as arg för hon var ute på gården med en annan vikarie när jag var inne i tio minuter.
Jisses, måste någon hålla dig i handen undra jag liksom.
Nej, du var jobbig!
Annars då, jo, tusende inlägget och då bör väl allt vara bra?
Halsbrännan kommer och går, likaså tårarna.
Attans vad jag gråter.
Jämt.
För minsta lilla.
Nu - tv och sen mysa ner mig i soffan.
Puss.
Grattis mig själv, tack tack!
Dagen på jobbet gick bara bra.
Hade en vikarie dock som ja, hon var rätt knepig.
Vi pratade en hel del och vi kom in på graviditeten osv och sen eftersom att Emilia är en naturlig del av mig så brjade vi prata om det också men jag mena, förväntade mig inte så mycket frågor av henne liksom.
Men gud, sen kunde hon ju inte vara tyst.
Och hur hon betedde sig.
Hur omogen hon egentligen lät.
Det blev bara patetiskt.
Eftersom att Emilia är mitt barn så är det inte så konstigt att jag pratar om henne men idag var första gången jag undrade varför jag inte bara kunde vara tyst.
Denna tjej, lika gamal som mig undrade om vi fick se vårat barn.
På henne lät det som när jag själv pratar om spyor - obehagligt men samtidigt lite konstigt och hon såg på mig som så att "Hur fan kan man vilja se sitt döda barn?".
Varje gång denna tjej öppnade munnen blev jag bara mer och mer irriterad.
Inte för att hon sa något dumt utanför att hon bara lät så jävla jobbig. Hon pratade på om allt mellan himmel och jord, frågade en massa konstiga saker och ja, allmänt jobbig!
Dessutom så när hon sa något som hon tyckte var kul så kunde jag inte annat än att bara "skratta".
Skratta på riktigt fungerade inte för hon var så himla tråkig.
SUCK på dig.
En sak till, hon blev typ as arg för hon var ute på gården med en annan vikarie när jag var inne i tio minuter.
Jisses, måste någon hålla dig i handen undra jag liksom.
Nej, du var jobbig!
Annars då, jo, tusende inlägget och då bör väl allt vara bra?
Halsbrännan kommer och går, likaså tårarna.
Attans vad jag gråter.
Jämt.
För minsta lilla.
Nu - tv och sen mysa ner mig i soffan.
Puss.
14.
Kommentarer
Trackback
