Ja, det gör jag.
Jag tänker en massa på Emilia nu för tiden.
Tårarna kan bara börja rinna.
Det gör fortfarande skit ont även fast jag har prinsen vid min sida.
Det ska väl göra ont?
Man ska väl inte kunna förlora ett barn för att sedan glömma bort det.
Jag vill inte glömma men jag vill heller inte bli så ledsen.
Tänk att denna julen skulle hon gå, älska paketen och pilla på ALLT.
<3
Nu ska jag ta Vincent som försöker läsa information från arbetsförmedlingen.
Kommentarer
Postat av: mamma / mormor
Hon hade säkert sprungit runt och busat! Kan se det framför mig och samtidigt känner jag prinsens varma kramar. Den ene påminner om den andre och det ger sorgsamma men också varma känslor. Sorg och glädje vandrar alltid tillsammans.
Postat av: Nikolina
Fint skrivet av mormor!
Kramar!
Postat av: Micaela
Klart man inte ska glömma! Hon är ju Vincevince storasyster - oavsett vart hon är!
Finaste julängelen=)
Trackback
