Emilias grav - by night.

Jag och Jimmy var nyss och tände ljus på Emilias grav.
Fåglarna hade redan hittat sina favorit blommor, rosorna.
Alla kallor var fint tillsammans medans resten av blommorna hade blivit smakade på.
Fuck.
Jävla fåglar.

 
Tog iaf bilder på ljusen vi tände.
Vi tände ljus åt Emilia.
Ett för mamma.
Ett för pappa.

På vägen tillbaka ringde jag mamma och sa att vi var på väg hem igen.
Jag är orolig.
Orolig för det som hände förra veckan då ett barn försvann ur kistan.
Att inte ha Emilia på sös gör mig orolig.
Då visste jag att Margith vakade över henne och jag litade verkligen på henne men nu.
Nu är hon med människor jag inte känner.
Visst måste jag lita på dem men, kan jag?
Jag borde.
Kan vi?
Vi måste.
Händer något vår älskade dotter så vet jag inte vad jag gör.
Jag vill Emilia väl.
Vi vill Emilia väl.
Så mycket som vi älskar henne, vår dotter.
Jag kan tänka mig hur det hade varit om hon hade levt. Vi hade älskat henne och hade stått bakom henne vad som än hände.
Vi älskar henne nu vad som än händer men, hon är inte här hos oss.
Hon är inte här fysiskt.
Psykist är hon med oss jämt, varje sekund, varje minut, varje timma, varje dygn.

När vi kom hem efter begravningen och klockan hade börjat närma sig solnedgång upptäckte jag en sak:
Himlen var rosa.
Rosa för Emilia.
Vårat ängla barn.

Kommentarer
Postat av: Nikolina

Jadå. Du skriver så himla fint i din blogg. Man blir så rörd så du gör verkligen intryck.

Det måste varit skönt att ni fick ett sånt fint farväl av er fina dotter och att ni har en sånn fin plats att gå till och tända ljus.

Kram

2009-04-28 @ 23:44:38
URL: http://nikolinaamanda.blogg.se/
Postat av: Lela - 10 år och gravid med sjulingar.

fint de blev med ljusen hun...ska bli mys att gå dit på torsdag och titta.

2009-04-29 @ 00:20:06
URL: http://micalela.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0