Tankar om Döden.
En släkting till mig ligger i respirator och jag funderar lite på om han kanske förberedde sig på det innan.
Han visste att han skulle opereras och att utgången är lite sisådär.
Hade jag varit tvungen att operera mitt hjärta så hade jag nog planerat in att kanske försvinna efter men, att det var ett plus om jag kom tillbaka.
Undrar om han kände sig ensam innan?
Döden alltså.
Jag vet inte.
Det känns som att jag har något emot den just nu.
Ibland kan det vara bra för att slippa lidande och sådant men, det är inte värt att låta folk dö innan de ska.
Sen blir jag ledsen om jag inte hinner träffa personen innan.
Jag vet att kontakten har varit lite hit och dit men, vi är släkt.
Som med Emilia.
Hon dog innan hon fick leva utanför magen. Henne kände jag innan hon dog.
Min kusin som dog av sjukdom. Vi smsades dagarna innan han dog.
Min mormor (gamel mormor). Hon bröt något ben, jag skulle kommit och hälsat på henne men blev sjuk så jag fick avboka. Hon dog. Innan jag fick träffa henne en sista gång.
Många saker gör skit ont.
Jag vet att alla tar hand om varandra där uppe men det räcker inte.
Det räcker inte för att det ska sluta göra ont.
Det är alltid några som kommer saknas.
Innan Emilia dog så tänkte jag inte så mycket på döden.
Eller jo, men det gjorde inte lika ont.
Nu kan jag bara tänka på henne eller min kusin så börjar jag gråta.
Det gör verkligen sjukt ont.
Det känns som när man försöker kräkas fast man redan kräkts upp allting.
Och sen det här med begravningar.
Jag vill inte gå på begravning.
Jag kan sitta utanför och gå in sen. Själv.
Ångesten smyger sig innanför min hud och usch, nej, jag vill inte.
Därför så tycker jag att döden kan hålla sig borta från mig ett tag.
Jag vill liksom inte snudda vid den.
Inte på flera år.
Kan DU lova mig det?
Tårarna är många.
Jag sitter och läser en artikel om min kusin som handlar om hur det är att leva utan sin storebror.
Artikeln var jätte fin, det tog ett tag att komma igenom den bara.
Min kusin dog 2009, samma år som Emilia.
Jag vet egentligen inte vad jag ska säga men mina tårar sprutar.
Han, född 86 borde inte ha dött.
Jävla cancer.
Jävla döden alltså.
Jag blir så ledsen.
Det finns typ inget stopp.
Kan heller inte säga så mycket mer än att jag blir ledsen.
Känns bra att vi hann höras dagarna innan han dog iaf.
Eller. Det gör inte alls saken lättare.
Han visste iaf att jag tänkte på han.
Jag tänker som så att han och Emilia är där uppe tillsammans.
I himlen.
Kör traktor kanske?
Käkar hamburgare?
Ne, jag får ont i huvudet av alla tårar som sprutar ur mina ögon.
Jag klarar inte av detta.
2år har gått men vet ni? Det struntar jag i.
Jag mår sämre ibland än vad jag någnsin gjort.
Det suger.
Döden suger.
Selma och Zita för länge sen :)
Konfrontationernas konfrontation.
Vet ni att jag träffade en, för mig, betydelsefull person för ca en vecka sen?
Att ha träffat denna människa har fått mig att bli lättare.
Lättare psykiskt.
Att slippa tänka, fundera, klura och undra längre känns verkligen bra.
Att veta - det underlättar allt.
Att veta har gjort att jag kan ta av mig 1a ryggsäcken.
Jag är en sån person som grubbar mycket.
Tänker.
Analyserar.
Funderar.
Jag kan grubbla sönder en sak och sen bli irriterad över att inte veta riktigt hur det är.
Men nu vet jag.
Jag kan rekomendera alla som grubblar att göra det som tynger er.
Träffa någon som ni kanske aldrig skulle träffat annars.
Prata med den personen som ni undrat så mycket över.
Hade jag inte gjort det jag gjorde så skulle jag ha ångrat mig.
Samma sak hände för flera veckor sen, veckorna innan jag träffade den andra personen.
Jag konfronterade ålderdomen och nej, jag blev inte klokare utav det men jag vet nu vem och vilka jag ska prioritera.
Att ha det gjort är väldigt skönt men nu har andra frågor dykt upp.
Varför är den personen så svag?
Varför kan man inte se sanningen i vitögat och stå för det man tycker för en gångsskull?
Varför kan man inte se att man sårat människor?
Varför kan man inte svälja stoltheten som är upptråcklat någonstans?
Jag är otroligt glad att jag inte har samma relation till denna som jag har till min mamma.
Vi är för starka för det.
Eller jag.
Jag orkar inte med en jävla massa skit helt enkelt.
Att ha pratat gör att jag kan ta av 2a ryggsäcken.
Att ha träffat denna människa har fått mig att bli lättare.
Lättare psykiskt.
Att slippa tänka, fundera, klura och undra längre känns verkligen bra.
Att veta - det underlättar allt.
Att veta har gjort att jag kan ta av mig 1a ryggsäcken.
Jag är en sån person som grubbar mycket.
Tänker.
Analyserar.
Funderar.
Jag kan grubbla sönder en sak och sen bli irriterad över att inte veta riktigt hur det är.
Men nu vet jag.
Jag kan rekomendera alla som grubblar att göra det som tynger er.
Träffa någon som ni kanske aldrig skulle träffat annars.
Prata med den personen som ni undrat så mycket över.
Hade jag inte gjort det jag gjorde så skulle jag ha ångrat mig.
Samma sak hände för flera veckor sen, veckorna innan jag träffade den andra personen.
Jag konfronterade ålderdomen och nej, jag blev inte klokare utav det men jag vet nu vem och vilka jag ska prioritera.
Att ha det gjort är väldigt skönt men nu har andra frågor dykt upp.
Varför är den personen så svag?
Varför kan man inte se sanningen i vitögat och stå för det man tycker för en gångsskull?
Varför kan man inte se att man sårat människor?
Varför kan man inte svälja stoltheten som är upptråcklat någonstans?
Jag är otroligt glad att jag inte har samma relation till denna som jag har till min mamma.
Vi är för starka för det.
Eller jag.
Jag orkar inte med en jävla massa skit helt enkelt.
Att ha pratat gör att jag kan ta av 2a ryggsäcken.
Jag har avslutat ett kapitel i mitt liv och nu har jag börjat på ett annat.
HAHA.
Haha.
Några dagar.
Förkylningen går inte över och jag känner mig helt tjock i näsan-
Nu är jag inne på min 2a vecka av snor, snor och åter snor.
Skit jobbigt.
Har stött på ett litet problem.
Som ni alla vet så ammar jag och vill göra det tills Vincent är 6månader men, min kropp verkar inte vilja som jag.
Mina behållare är som ett par tomma påsar och Vincent blir förtvivlad och förbannad varje gång.
Vi byter bröst lika ofta som man blinkar alltså, hela tiden.
Nu är det så illa att Vincent får ersättning på kvällen.
Först får han äta som vanligt men sen får han mer på flaska.
Jag är verkligen ledsen för att det har blivit så här för jag vill ju amma.
Försöker göra allt som jag kan för att det skall fungera igen men, vi får se.
Hoppas verkligen att det blir bättre för detta tar på både mig och Vincent.
En sak har jag märkt iaf. V fick ersättning idag på dagen efter att inte ha fått i sig tillräckligt och sen var han gladare än vad han brukar.
Men nej, jag vill amma. Det är mysigt.
Mer då.
Vi har tagit en promenad i spöregnet.
Vi ha tvättat i tvättstugan.
Vincent tycker det är skitkul när pappa pruttar på hans kind.
Han vänder sig när som helst från rygg till mage - stora killen!
Men men.
Jag ska nog ta och lägga mig nu men först ska jag pumpa.
Håll tummarna för mig, plz.
<3
En gång för länge sedan...
.. var jag mycket smalare än vad jag är idag.
Jag var blond, jag drack en massa vin och hade inte fött två barn.
Tänk vad livet har förändrats.
Vincent 4dagar.
Nu är vi äntligen hemma.
Kommer updatera när jag känner att tiden finns så, håll ut! :)
Tack för alla gratulationer, känns bra med ert stöd.
<3
Samma vecka - samma dag.
35+3 enligt barnmorskan.
Emilia dog då.
Snart är vi över den tröskeln också.
Vi är över den redan ikväll om Bönan nu behagas vakna och sparka till sin mamma JÄTTE hårt.
Tror jag kommer störa barnet i magen en del idag.
Ska snart inta ett glas kallvatten.
Allt för att jag ska bevisa för mig själv att vi klarar det.
För det gör vi.
Det måste vi.
Känns bara så himla konstigt liksom, otroligt, svårt.
Om Bönan klarar sig i magen betyder det att vi har ett barn inom några veckor, ett levande barn vilket jag har jätte svårt att föreställa mig.
Jag vill, jag hoppas, jag önskar MEN - jag tror på det när jag ser det. När jag hör det. När jag känner det.
Dagen Emilia dog är ju extremt svår.
Jag vill inte ens tänka på det eftersom att den ger mig otroligt mycket ångest.
Känslan av panik.
Stå där i duschen med sitt döda barn i magen.
Det går inte att föreställa sig, man vill inte föreställa sig det.
Därför är det ganska skönt att vi ska på tillväxt ultraljud idag.
Få se denna tokiga Böna som terroriserar mig invändigt.
Få se Emilias syskon leva på för fullt även denna vecka som vi vill hoppa över.
Nu är den vaken btw.
TUR, annars hade jag sprungit några varv - not.
Har rätt ont i baken så, jag håller mig lugn. Dagen kommer ändå innehålla massa spring då.
Tror jag ska in i duschen nu.
Vi hörs efter ultraljudet, ha en bra dag :)
<3
Emilia dog då.
Snart är vi över den tröskeln också.
Vi är över den redan ikväll om Bönan nu behagas vakna och sparka till sin mamma JÄTTE hårt.
Tror jag kommer störa barnet i magen en del idag.
Ska snart inta ett glas kallvatten.
Allt för att jag ska bevisa för mig själv att vi klarar det.
För det gör vi.
Det måste vi.
Känns bara så himla konstigt liksom, otroligt, svårt.
Om Bönan klarar sig i magen betyder det att vi har ett barn inom några veckor, ett levande barn vilket jag har jätte svårt att föreställa mig.
Jag vill, jag hoppas, jag önskar MEN - jag tror på det när jag ser det. När jag hör det. När jag känner det.
Dagen Emilia dog är ju extremt svår.
Jag vill inte ens tänka på det eftersom att den ger mig otroligt mycket ångest.
Känslan av panik.
Stå där i duschen med sitt döda barn i magen.
Det går inte att föreställa sig, man vill inte föreställa sig det.
Därför är det ganska skönt att vi ska på tillväxt ultraljud idag.
Få se denna tokiga Böna som terroriserar mig invändigt.
Få se Emilias syskon leva på för fullt även denna vecka som vi vill hoppa över.
Nu är den vaken btw.
TUR, annars hade jag sprungit några varv - not.
Har rätt ont i baken så, jag håller mig lugn. Dagen kommer ändå innehålla massa spring då.
Tror jag ska in i duschen nu.
Vi hörs efter ultraljudet, ha en bra dag :)
<3
VARFÖR? "#¤&%)?=!!? :@
God morgon mina vänner.
Söndag idag och det är inte alltför roligt väder.
Måste bara få ur mig en sak som jag verkligen stör mig på och tar åt mig av.
Om jag och min man har haft en jätte trevlig dag men mycket skratt så antar jag att båda tycker det.
Sen om vi diskuterar någonting så får jag höra att jag ALLTID är sur och grinig, låter otrevlig, aldrig är glad osv osv.
Vadå alltid?
Okej om det hade varit så men det är ju bara bullshit.
Jag vet att om jag inte får som jag vill osv så blir jag arg men att få höra att man ALLTID är sur, det är fan inte roligt.
Men fine, jag skulle kunna vara sur jämt men, orka vara det?
Och många gånger försöker jag faktiskt ignorera vissa saker och inte bli arg.
Som nu för tiden när han pratar med en kompis i skypen.
Jag accepterar det till en gräns men när de börjar skrika eller prata högt tycker jag att det räcker.
I början gjorde jag inte det utan fick ett sånt utbrott att både datan och Jimmy kunde flugit ut.
Får man cred för att man har lugnat ner sig och accepterat?
Nej, jag blir ju ALLTID sur.
Så lagar man mat och spenderar typ hela dagen med sig själv, badar och städar osv.
Sen helt plötsligt är jag ALLTID sur.
När fan var jag sur under dagen?
Det är roligt att man upplevs som värsta satkärringen.
Söndag idag och det är inte alltför roligt väder.
Måste bara få ur mig en sak som jag verkligen stör mig på och tar åt mig av.
Om jag och min man har haft en jätte trevlig dag men mycket skratt så antar jag att båda tycker det.
Sen om vi diskuterar någonting så får jag höra att jag ALLTID är sur och grinig, låter otrevlig, aldrig är glad osv osv.
Vadå alltid?
Okej om det hade varit så men det är ju bara bullshit.
Jag vet att om jag inte får som jag vill osv så blir jag arg men att få höra att man ALLTID är sur, det är fan inte roligt.
Men fine, jag skulle kunna vara sur jämt men, orka vara det?
Och många gånger försöker jag faktiskt ignorera vissa saker och inte bli arg.
Som nu för tiden när han pratar med en kompis i skypen.
Jag accepterar det till en gräns men när de börjar skrika eller prata högt tycker jag att det räcker.
I början gjorde jag inte det utan fick ett sånt utbrott att både datan och Jimmy kunde flugit ut.
Får man cred för att man har lugnat ner sig och accepterat?
Nej, jag blir ju ALLTID sur.
Så lagar man mat och spenderar typ hela dagen med sig själv, badar och städar osv.
Sen helt plötsligt är jag ALLTID sur.
När fan var jag sur under dagen?
Det är roligt att man upplevs som värsta satkärringen.
"Hej, jag heter Lina och är en 22årig satkärring.
ALLTID sur, ALLTID arg, vill du hitta på något?"
ALLTID sur, ALLTID arg, vill du hitta på något?"
Men vadå, jag är gravid, jag är tjock, jag är trött på att vara handikappad.
Jag orkar knappt ta mig runt i sängen.
Jag orkar knappt ta mig upp ur soffan..
Jag orkar knappt diska.
Jag orkar knappt inte få någon luft längre.
Jag orkar knappt gå till barnmorskan.
Jag orkar knappt bry mig om att jag går runt och luktar svett, bajs eller vad jag nu luktar.
Jag gillar att vara gravid med Bönan, det är inte det men, jag måste väl få klaga jag med?
Nu har jag nog skrivit av mig.
Är jag helt ensam i detta eller känner någon med mig?
Jo, har sovit helt ok inatt förutom att jag har rätt ont i svanken.
Vi ska ju iväg med mamma, Arne och Johan sen så då vill jag ju vara lite fin.
Kanske platta mitt osexiga gravid hår för en gångs skull.
Då blir ju Jimmy också glad.
Bara jag inte får höra ordet ALLTID, då rakar jag av mig mitt hår.
Nu ska jag dricka kaffe!
PUSS.
Jag orkar knappt ta mig runt i sängen.
Jag orkar knappt ta mig upp ur soffan..
Jag orkar knappt diska.
Jag orkar knappt inte få någon luft längre.
Jag orkar knappt gå till barnmorskan.
Jag orkar knappt bry mig om att jag går runt och luktar svett, bajs eller vad jag nu luktar.
Jag gillar att vara gravid med Bönan, det är inte det men, jag måste väl få klaga jag med?
Nu har jag nog skrivit av mig.
Är jag helt ensam i detta eller känner någon med mig?
Jo, har sovit helt ok inatt förutom att jag har rätt ont i svanken.
Vi ska ju iväg med mamma, Arne och Johan sen så då vill jag ju vara lite fin.
Kanske platta mitt osexiga gravid hår för en gångs skull.
Då blir ju Jimmy också glad.
Bara jag inte får höra ordet ALLTID, då rakar jag av mig mitt hår.
Nu ska jag dricka kaffe!
PUSS.
HAHA 5ÅR SEN!
Det är otroligt vad tiden går, känns iof inte som igår men, kul var det!
Känns som att den sista bilden representerade mig ganska bra haha.
Mina päron kanske får kalla kårar?
Jag har haft det otroligt jäkla roligt i mitt liv måste jag säga.
Visst, vissa saker kanske jag inte skulle ha gjort men attans, ni ska bara veta hur många goda skratt jag fått!
Irritations moment?
Kikade runt i babyboxen och hade en skumm känsla.
Ja men det är ju klart att ALLA kuponger och allting har gått ut.
De gick ut 2009.
Det där är en sak som får mig att bli sur.
Varför ska inte vi som föder barn 2010 få de där 30kr i rabatt?
Nej, det är inte jag som är snål - det är av ren princip sak!!!!!!
Jag mailade iaf och frågade hur de ansåg att jag skulle göra med rabattkuponger som gick ut för ett par månader sen.
Faktiskt skit dåligt om jag får säga mitt och ja, jag eldar upp mig men.
GE MIG NYA KUPONGER!
Ja men det är ju klart att ALLA kuponger och allting har gått ut.
De gick ut 2009.
Det där är en sak som får mig att bli sur.
Varför ska inte vi som föder barn 2010 få de där 30kr i rabatt?
Nej, det är inte jag som är snål - det är av ren princip sak!!!!!!
Jag mailade iaf och frågade hur de ansåg att jag skulle göra med rabattkuponger som gick ut för ett par månader sen.
Faktiskt skit dåligt om jag får säga mitt och ja, jag eldar upp mig men.
GE MIG NYA KUPONGER!
Det är en känsla.
Varit ute med Jimmy i parken ett tag medan han fixade moppen.
Det är vårat (hans) färdmedel just nu när jag inte orkar gå och handla.
As bra.
Han åker, handlar och jag slipper bära.
Satt ute ett bra tag faktiskt och oj vad jag inte tänkte på vad jag gjorde.
Där stod jag och fes lite titt som tätt.
Tur att jag inte var inne för ni alla vet att man blir gasad av mina järnfisar HAHA.
Sinnes.
Bönans kläder hänger på tvättställningen i vardagsrummet och det känns bra att se dem och att ha förberett någonting iaf men, känns konstigt och det är ungefär som att jag frågar mig själv: varför gjorde jag det?
Jag känner inte att de kommer komma till användning.
Helt klart vill jag och hoppas det men det är inte säkert.
Jätte konstigt att känna så men, det är inget jag har bestämt att jag ska göra.
Det bara är så.
Lakanet till B´s korg är också tvättat.
Känns lite mer konstigt.
Tvätta lakan till en korg som ska stå där och vänta på?
Allting kommer nog kännas konstigt tills att den store/ stora förhoppningsvis kommit hem.
Jag längtar otroligt nu.
Ne, nu ska jag sätta penseerna (pangseerna som jag vill skriva) ute och sen ... vet inte.
Puss <3
Det är vårat (hans) färdmedel just nu när jag inte orkar gå och handla.
As bra.
Han åker, handlar och jag slipper bära.
Satt ute ett bra tag faktiskt och oj vad jag inte tänkte på vad jag gjorde.
Där stod jag och fes lite titt som tätt.
Tur att jag inte var inne för ni alla vet att man blir gasad av mina järnfisar HAHA.
Sinnes.
Bönans kläder hänger på tvättställningen i vardagsrummet och det känns bra att se dem och att ha förberett någonting iaf men, känns konstigt och det är ungefär som att jag frågar mig själv: varför gjorde jag det?
Jag känner inte att de kommer komma till användning.
Helt klart vill jag och hoppas det men det är inte säkert.
Jätte konstigt att känna så men, det är inget jag har bestämt att jag ska göra.
Det bara är så.
Lakanet till B´s korg är också tvättat.
Känns lite mer konstigt.
Tvätta lakan till en korg som ska stå där och vänta på?
Allting kommer nog kännas konstigt tills att den store/ stora förhoppningsvis kommit hem.
Jag längtar otroligt nu.
Ne, nu ska jag sätta penseerna (pangseerna som jag vill skriva) ute och sen ... vet inte.
Puss <3
Det ÄR skit, ibland orkar jag inte.
Jag tycker det är fel.
Jo jag försöker att inte tänka på en sak som hände igår men jag blev seriöst allvarligt stött, ledsen, förbannad och allting man kan bli i en blandad kompott.
Igår när vi var i haninge så var vi inne på cubus.
Elin skulle handla tröjor och jag och Sarah stod framme i kassan och tittade på nagellacken.
Hon i kassan utbrister då (när hon såg att vi båda var gravida):
"Åhh det där smittar alltså, blir en gravid så blir alla det. Så är det på vårat företag också!" blaaaa, blaa, blaaa.
Jag blev så jävla sur så jag orkade inte ens titta på henne.
Vet att alla inte tänker som jag men jag hade verkligen lust att säga till denna kvinna att:
"Hade mitt första barn inte dött så hade vi inte varit gravida samtidigt så nej, det är ingenting som smittar!!"
Dessutom är inte jag och Sarah ett företag. Vi är bästa kompisar som nu hade turen i oturen att få vara gravida samtidigt.
Har väldigt svårt för hur folk ens kan uttrycka sig så som hon gjorde. Visst att hon kanske inte ens har en tanke på att det kan gå dåligt men egentligen.
Hur många par kan bli gravida endast genom samlag?
Så många som behöver göra IVF, provrörsbefruktning, insemination, har PCO´s, kämpat hela sitt liv för att bli gravida, jag tror att de är fler än "smittsamheten".
Dessutom så är inte allas graviditeter en dans på rosor.
Det är inte jämt något som man trivs med.
Det är inte kul att ha varit gravid i snart 18månader och veta att KANSKE får jag ett levande barn.
Sanningen är hård men, det är inte så lätt att få barn.
Men det är väl tabu att säga att det är jobbigt ibland att vara gravid.
Man ska ju vara så himla tacksam, lycklig, förväntansfull, välmående osv exakt hela tiden.
Jag kan bara utgå från mig själv men jag är otroligt tacksam att jag är gravid igen men jag mår inte speciellt bra hela tiden. Varken i kroppen eller psyket.
Det tar på en att vara gravid, så är det, kanske inte för just alla men för många.
Därför tycker faktiskt jag inte att man ska påpeka om två kvinnor/ tjejjer/ tanter är gravida samtidigt för man har ingen som hellst aning om hur vägen dit sett ut.
Den behöver inte ha varit så himla rak som man kanske vill tro.
Verkligheten ser annorlunda ut.
Jag har upplevt flera gånger på senaste tiden att jag verkligen blir träffad av vissa saker som folk säger.
Vår Emilia dog ju faktiskt och det finns ingenting bra i det.
Jag är tacksam att jag är gravid med Emilias syskon men, jag kan inte tacka någon att Emilia dog.
Emilias död har inte fört någonting gott med sig. Kanske har jag bevisat att man faktiskt klarar sig levande ur en sådan händelse, kanske är min kämparglöd starkare än någonsin. Vad vet jag.
Det har varit så jävla tufft vissa stunder och nu börjar jag nog egentligen inse.
Jag ska föda vårat andra barn, jag har ytterliggare en tröskel att gå över.
Tröskeln som antingen innebär livet eller döden.
Jag vet inte vad utgången är än så länge, jag kan bara hoppas.
Igår när vi var i haninge så var vi inne på cubus.
Elin skulle handla tröjor och jag och Sarah stod framme i kassan och tittade på nagellacken.
Hon i kassan utbrister då (när hon såg att vi båda var gravida):
"Åhh det där smittar alltså, blir en gravid så blir alla det. Så är det på vårat företag också!" blaaaa, blaa, blaaa.
Jag blev så jävla sur så jag orkade inte ens titta på henne.
Vet att alla inte tänker som jag men jag hade verkligen lust att säga till denna kvinna att:
"Hade mitt första barn inte dött så hade vi inte varit gravida samtidigt så nej, det är ingenting som smittar!!"
Dessutom är inte jag och Sarah ett företag. Vi är bästa kompisar som nu hade turen i oturen att få vara gravida samtidigt.
Har väldigt svårt för hur folk ens kan uttrycka sig så som hon gjorde. Visst att hon kanske inte ens har en tanke på att det kan gå dåligt men egentligen.
Hur många par kan bli gravida endast genom samlag?
Så många som behöver göra IVF, provrörsbefruktning, insemination, har PCO´s, kämpat hela sitt liv för att bli gravida, jag tror att de är fler än "smittsamheten".
Dessutom så är inte allas graviditeter en dans på rosor.
Det är inte jämt något som man trivs med.
Det är inte kul att ha varit gravid i snart 18månader och veta att KANSKE får jag ett levande barn.
Sanningen är hård men, det är inte så lätt att få barn.
Men det är väl tabu att säga att det är jobbigt ibland att vara gravid.
Man ska ju vara så himla tacksam, lycklig, förväntansfull, välmående osv exakt hela tiden.
Jag kan bara utgå från mig själv men jag är otroligt tacksam att jag är gravid igen men jag mår inte speciellt bra hela tiden. Varken i kroppen eller psyket.
Det tar på en att vara gravid, så är det, kanske inte för just alla men för många.
Därför tycker faktiskt jag inte att man ska påpeka om två kvinnor/ tjejjer/ tanter är gravida samtidigt för man har ingen som hellst aning om hur vägen dit sett ut.
Den behöver inte ha varit så himla rak som man kanske vill tro.
Verkligheten ser annorlunda ut.
Jag har upplevt flera gånger på senaste tiden att jag verkligen blir träffad av vissa saker som folk säger.
Vår Emilia dog ju faktiskt och det finns ingenting bra i det.
Jag är tacksam att jag är gravid med Emilias syskon men, jag kan inte tacka någon att Emilia dog.
Emilias död har inte fört någonting gott med sig. Kanske har jag bevisat att man faktiskt klarar sig levande ur en sådan händelse, kanske är min kämparglöd starkare än någonsin. Vad vet jag.
Det har varit så jävla tufft vissa stunder och nu börjar jag nog egentligen inse.
Jag ska föda vårat andra barn, jag har ytterliggare en tröskel att gå över.
Tröskeln som antingen innebär livet eller döden.
Jag vet inte vad utgången är än så länge, jag kan bara hoppas.
Jag älskar Emilia.
Jag saknar Vincent.
<3
Bulgariens övergivna barn.
Tittar på "Bulgariens övergivna barn" på tv4+.
Usch alltså, de måste ju ta hand om barnen när de kommit till de sk barnhemmet.
De verkar inte göra vad de ska så barnens muskler förtvinar, barnen får ingen uppmuntran till att leka med varandra eller någonting. De får inte ens göra någon form av aktivitet. Dessutom låses barnen in över natten med endast en nattpersonal.
De här barnen är heller inga vanliga barn som kanske skulle klarat sig lite bättre utan dessa barn är eller har en lättare/ svårare form av utvecklingsstörning. De är döva eller blinda och de ligger inför döden.
Fy fan alltså!
Usch alltså, de måste ju ta hand om barnen när de kommit till de sk barnhemmet.
De verkar inte göra vad de ska så barnens muskler förtvinar, barnen får ingen uppmuntran till att leka med varandra eller någonting. De får inte ens göra någon form av aktivitet. Dessutom låses barnen in över natten med endast en nattpersonal.
De här barnen är heller inga vanliga barn som kanske skulle klarat sig lite bättre utan dessa barn är eller har en lättare/ svårare form av utvecklingsstörning. De är döva eller blinda och de ligger inför döden.
Fy fan alltså!
För ett år sen - Magbild då och nu! <3
Jaha då får man ställa om huvudet till att Selma inte kommer steriliseras i morgon.
Tydligen tar de inte in honkatter på helgerna även fast hon som bokade in oss visste att det gällde en hona.
Mjahapp, blir till att åka dit måndag morgon kl 08:00 och det gällde som idag. Inte äta ett visst antal timmar.
Idag fick Selma inte äta efter 18 eftersom jag trodde hon skulle in i morgon.
La upp mat till henne på ett fat och tänkte inte mer på det.
18:20 kikar jag runt och ser inte katten.
Går runt och letar lite och hittar henne sen ätandes i köket.
Ja, jag hade ju tydligen glömt att ställa in kattmatsburken i kylen, pucko!
Köket börjar bli färdigt nu iaf. Nu fattas bara nya gardiner och en ny matta.
Måste ha en svart eller grå matta och den vi har nu får jag lägga någon annan stans :)
Annars då.
Mjoo jag försöker att hålla humöret uppe.
Bönis gör totalomvändningar och tjongar till sin mamma friskt innifrån, gör sin mamma hungrig och får henne att känna sig som en elefant.
Känner att jag börjar bli spänd i huden nu, iaf när jag står.
Det är ungefär som när man putar ut med magen allt vad man kan fast man inte gör det.
Stramar härligt över magen och, jag ska var glad så länge jag bara har två mini bristningar.
Jag försöker väl annars att inte känna efter hur jag mår.
Rätt ledsen när jag tänker på Emilia och de datumen som komma skall.
Idag för exakt ett år sedan så hade jag ont i magen och det var troligtvis då moderkakan lossnade om det var det som gjorde att Emilia dog.
Tydligen tar de inte in honkatter på helgerna även fast hon som bokade in oss visste att det gällde en hona.
Mjahapp, blir till att åka dit måndag morgon kl 08:00 och det gällde som idag. Inte äta ett visst antal timmar.
Idag fick Selma inte äta efter 18 eftersom jag trodde hon skulle in i morgon.
La upp mat till henne på ett fat och tänkte inte mer på det.
18:20 kikar jag runt och ser inte katten.
Går runt och letar lite och hittar henne sen ätandes i köket.
Ja, jag hade ju tydligen glömt att ställa in kattmatsburken i kylen, pucko!
Köket börjar bli färdigt nu iaf. Nu fattas bara nya gardiner och en ny matta.
Måste ha en svart eller grå matta och den vi har nu får jag lägga någon annan stans :)
Annars då.
Mjoo jag försöker att hålla humöret uppe.
Bönis gör totalomvändningar och tjongar till sin mamma friskt innifrån, gör sin mamma hungrig och får henne att känna sig som en elefant.
Känner att jag börjar bli spänd i huden nu, iaf när jag står.
Det är ungefär som när man putar ut med magen allt vad man kan fast man inte gör det.
Stramar härligt över magen och, jag ska var glad så länge jag bara har två mini bristningar.
Jag försöker väl annars att inte känna efter hur jag mår.
Rätt ledsen när jag tänker på Emilia och de datumen som komma skall.
Idag för exakt ett år sedan så hade jag ont i magen och det var troligtvis då moderkakan lossnade om det var det som gjorde att Emilia dog.
För exakt ett år sen såg jag ut så här.
Nu ser jag ut såhär.
Aa men jag tror att jag ska sätta mig i soffan nu och invänta "Solsidan" som för övrigt är veckans bästa program!
Vi hörs i morgon, kommer vara hemma eftersom att Selma inte ska steriliseras.
Är nog hemma och förbereder mig inför måndagen.
Tjing.
Fredag 12/2.
Somnade inte fören halv 1 inatt och vaknade kl halv 8.
Det var inte länge jag sov alltså, är ju van att sova mer och dessutom sammanhängande.
Jag vaknade till inatt men kunde som tur somna om. Det kunde jag inte i morse.
Ska hämta ut apparaten idag och jag hoppas den får mig att slappna av någorlunda.
Hade riktigt svårt att ligga bekvämt eftersom jag hade kudde under rumpan/ höften/ mellan benen.
Spelar ingen roll hur mycket jag försöker slappna av. Har lika ont nästa gång jag kliver upp ändå.
Vet att jag inte ska klaga men det är lite svårt när man inte orkar stå, sitta eller ligga för länge och ingenting hjälper.
Blir slut i kroppen och ja, enormt grinig och lätt irriterad.
En sak som är rätt skönt är att jag gick upp så pass tidigt att jag kanske somnar tidigt i kväll.
Usch mig, ska sluta tycka synd om mig själv nu.
Bönan lever och det ska jag vara tacksam för :)
Lägga mig i ett bad ska jag göra nu, ha en bra dag.
Vi hörs senare!
Det var inte länge jag sov alltså, är ju van att sova mer och dessutom sammanhängande.
Jag vaknade till inatt men kunde som tur somna om. Det kunde jag inte i morse.
Ska hämta ut apparaten idag och jag hoppas den får mig att slappna av någorlunda.
Hade riktigt svårt att ligga bekvämt eftersom jag hade kudde under rumpan/ höften/ mellan benen.
Spelar ingen roll hur mycket jag försöker slappna av. Har lika ont nästa gång jag kliver upp ändå.
Vet att jag inte ska klaga men det är lite svårt när man inte orkar stå, sitta eller ligga för länge och ingenting hjälper.
Blir slut i kroppen och ja, enormt grinig och lätt irriterad.
En sak som är rätt skönt är att jag gick upp så pass tidigt att jag kanske somnar tidigt i kväll.
Usch mig, ska sluta tycka synd om mig själv nu.
Bönan lever och det ska jag vara tacksam för :)
Lägga mig i ett bad ska jag göra nu, ha en bra dag.
Vi hörs senare!
Taskig paintbild.
Jahapp.
Nu sitter jag här igen efter att ha sovit drygt 1,5timme.
Skönt var det väl men ställningen var lite udda.
Tur att jag inte har halsbränna längre annars skulle sovställningen ha förvärrat allt.
Typ så här såg det ut fast rumpan var uppepå kuddarna så jag låg som i en nedförsbacke!
Ska även ringa och prata med BM för att se om det finns en läkartid snarast så jag slipper vänta tills den 24/2.
OM det nu inte går över!
Köttbullar och pasta till middag, verkligen super spännande.
Orkar inte göra ngt annat så, får helt enkelt bli det.
Vi hörs imorgon.
Tjing.
Nu sitter jag här igen efter att ha sovit drygt 1,5timme.
Skönt var det väl men ställningen var lite udda.
Tur att jag inte har halsbränna längre annars skulle sovställningen ha förvärrat allt.
Typ så här såg det ut fast rumpan var uppepå kuddarna så jag låg som i en nedförsbacke!
Ska även ringa och prata med BM för att se om det finns en läkartid snarast så jag slipper vänta tills den 24/2.
OM det nu inte går över!
Köttbullar och pasta till middag, verkligen super spännande.
Orkar inte göra ngt annat så, får helt enkelt bli det.
Vi hörs imorgon.
Tjing.
