Snart god natt.
Jag är jätte trött så funderar på att gå och lägga mig.
Imorgon blir det nog till att städa.
Hoppas alla hade en trevlig dag idag.
Hej.
Första dagen.
Första dagen jag inte varit på Emilias plats.
Känns jätte konstigt.
Har börjat med hennes album idag där jag satt in fotografier på henne i magen, min gravid mage samt på Emilia när hon hade kommit ut.
Finns alla kort och brev från vänner samt förlossningsjournaler osv.
Kommer bli bätte fint när allt är inne.
Nu väntar jag bara på att fotografierna från begravningen ska framkallas. De är klara i nästa vecka.
Sen ska ju bilder ifrån urnnedsättningen in också och sen när hennes gravsten är på plats, men det tar vi då.
Älskade barn.
Vår lilla trollunge.
(Btw, jag mår verkligen illa.)
Valborg - vara hemma och inte göra någonting.
Skönt.
Suck.
Idag är det ingen bra dag alls, jag har tom avbokat mötet hos psykologen.
Jag har verkligen ingen lust med någonting idag.
Funderar på att gå till graven och plantera blommor så att den är fin tills urnnedsättningen.
Vill ju att hennes plats ska vara fin tills hon kommer dit.
Det är fint väder idag också men jag vågar inte sitta på balkongen, är ju så rädd för alla djuren.
Det är verkligen inte kul!
Ne, jag önskar att jag kunde gräva ner mig själv i en grop och kliva ur den när livet är bättre.
Just nu suger det.
22:45
God natt mina vänner.
Moya.
Här är vår ena valp som vi sålde i sommras.
Hon har blivit så himla stor nu =)
Moya.
Idag.
Idag så gick jag till kyrkogården innan jag tog en sväng till Sarah.
Det ena ljuset vi tände för Emilia igår kväll lyste fortfarande.
Så fint <3
Det var jobbigt att gå där ifrån, gillar inte att lämna.
Hos Sarah så åt jag frukost och sen satt vi bara och pratade lite.
Vi gick tillsammans därifrån och gick till graven igen.
Ljuset lös fortfarande!
Gick förbi krematoriumet också och kollade att allt stod rätt till.
Emilia var kremerad vilket var skönt.
Jag är på rätt dåligt humör idag.
Är rätt ledsen innuti och allt känns bara fel.
Jobbigaste är väl att allt går ut över Jimmy för att han är närmast mig och det är bara vi hemma men, det är ju inte meningen.
Jag vill ju ha båda mina hjärtan breve mig men, det går inte.
Ska nog diska undan lite nu och sen sova igen, är hur trött som hellst och orkar inte vara vaken.
Det är jobbigare att vara vaken än att sova.
Vi hörs, P & K.
Onsdag.
Nu ska jag ta en sväng förbi Emilias plats och sen ska jag gå hem till Sarah och äta frukost.
Micaela - idag är det du som finns i våra tankar! <3
Hoppas blommorna blir jätte fina!
Hörs senare.
Emilias grav - by night.
Jag och Jimmy var nyss och tände ljus på Emilias grav.
Fåglarna hade redan hittat sina favorit blommor, rosorna.
Alla kallor var fint tillsammans medans resten av blommorna hade blivit smakade på.
Fuck.
Jävla fåglar.
Tog iaf bilder på ljusen vi tände.
Vi tände ljus åt Emilia.
Ett för mamma.
Ett för pappa.
På vägen tillbaka ringde jag mamma och sa att vi var på väg hem igen.
Jag är orolig.
Orolig för det som hände förra veckan då ett barn försvann ur kistan.
Att inte ha Emilia på sös gör mig orolig.
Då visste jag att Margith vakade över henne och jag litade verkligen på henne men nu.
Nu är hon med människor jag inte känner.
Visst måste jag lita på dem men, kan jag?
Jag borde.
Kan vi?
Vi måste.
Händer något vår älskade dotter så vet jag inte vad jag gör.
Jag vill Emilia väl.
Vi vill Emilia väl.
Så mycket som vi älskar henne, vår dotter.
Jag kan tänka mig hur det hade varit om hon hade levt. Vi hade älskat henne och hade stått bakom henne vad som än hände.
Vi älskar henne nu vad som än händer men, hon är inte här hos oss.
Hon är inte här fysiskt.
Psykist är hon med oss jämt, varje sekund, varje minut, varje timma, varje dygn.
När vi kom hem efter begravningen och klockan hade börjat närma sig solnedgång upptäckte jag en sak:
Himlen var rosa.
Rosa för Emilia.
Vårat ängla barn.
Älskade barn.
Kistan i bilen.
Det vilar något lugnt över denna bild..
Blommorna vi la vid hennes gravplats.
Älska.
Emilias begravning - hemma igen.
Sådär, även denna dag börjar lida mot sitt slut.
Dagen då Emilia begravdes.
Mamma hämtade oss och vi åkte till sös där begravningen skulle hållas i sjukhuskyrkan.
Gick och hämtade blommorna som skulle ligga på kistan samt köpte 2st rosa rosor.
När vi närmade oss kyrkan så såg vi att Emilias kista var på väg rakt framför oss och samtidigt som vi kliver innanför dörrarna så blir kistan inrullad också.
Vi i våran lilla familj kommer in samtidigt.
Det var rätt fint i sig.
Vi ställde iordning stolarna osv runt kistan och sen la vi dit blommorna.
Mormor och Kjelle hade kommit dit med blommor också, jätte fin grupp i rosa - Tack så jätte mycket!
Även min morbror, hans fru och deras 2 barn Astrid och Märta hade lämnat blommor, även de rosa - Tack så mycket!
Tjejjerna hade bestämt själva vad det skulle stå på kortet och de hade valt att skriva: Vi saknar dig.
Gud vad ni är värda mycket, det ska ni veta.
Han som skulle sjunga på begravningen, Stefan Jämtbäck, kom dit - det blev hur fint som hellst. Han sjöng jätte fint och både jag och Jimmy kunde inte sluta gråta när han spelade
"Somewere over the rainbow"
"Sov du lilla videung"
"Tears in heaven"
Mitt under "Somewere ..." så var jag tvungen att gå ut.
Trodde att jag skulle svimma och jag visste inte vart jag skulle ta vägen.
Så himla vackert men så himla jobbigt.
Även ett stort tack till Margit, diakonen som har betytt jätte mycket för oss från dag 1.
Helt underbart snäll människa!
Även tack till Kristina - prästen. (Visade sig att hon har träffat mina föräldrar tidigare i livet.)
Hela cermonin vart jätte fin och minnesvärd och den vart faktiskt perfekt.
Efter cermonin så satte vi kistan på en vagn och körde ner den till bilen. Vi hade valt att själva köra henne till krematoriumet. Vi körde henne i en gamal likbil, en ford från -57.
Allt blev så himla fint. Kistan stod där inne med alla blommor framför.
Vi lämnade kistan på begravningsplatsen och gick där i från ner till hennes gravplats där vi la alla blommorna.
Även där blev det mycket fint.
Våran ängel har äntligen kommit hem.
Denna dagen har verkligen varit jätte svår och annorlunda och jag kände för ett ögonblick att allt hade varit så mycket lättare om jag hade stannat hemma.
Hemma så kommer sorgen lite då och då men när et är begravning så kommer ju alla känslorna fram direkt.
Man blir liksom fylld av sorgen, så är det inte annars.
Visst är jag ledsen men jag är även glad.
Våran älskade dotter kommer få det så himla fint. Jag ser fram emot när stenen kommit på plats också på graven.
Tack till
Mamma, Arne, Pappa, Gunilla, Kristina och Marcus för att ni var med oss i denna stund.
Att veta att ni finns för oss är guld värt.
Även ett tack till er andra som har oss i tankarna, skönt att veta att man inte är ensam.
Buketten blev faktiskt jätte bra även fast det inte blev som jag tänkt från början.
Kärlek.
Emilias begravning idag.
Suck, stön, blaah, ghrruumf, frågetecken - det är typ så jag känner mig idag.
Som en människa som är vilse i pannkakan.
Har ju bestämt vad jag ska ha på mig men nu har jag börjat tveka.
Men vad annars skulle jag ha?
Beslutsångest.
Håret är iaf fint efter att jag plattade det igår, tur.
Undra om hon på blomaffären fick tag på körsbärskvistar?
Jag vet ju att hela kungsträgården är fylld av dom om inte annat.
Uppmana henne till att skära ner alla träd så vi kan få ha de blommorna vi vill på begravningen, det skulle vi gjort.
Ska jag sminka mig, ska jag inte sminka mig?
Sminka, inte, sminka, inte ...
Jag blir galen.
Kör mascara på översta fransarna så kanske det inte har runnit allt för mycket plus att jag tar typ vattenfast x300.
Strumpbyxleggings eller vanliga korta leggings?
AAAH, varför ska man ställas inför detta och alla dessa frågetecken?
Det är inte så himla kul liksom.
Sen vill man ju att allt verkligen ska bli fint och bra osv osv.
Men just nu kan jag bara tänka på att det är min dotter som ligger i den lilla kistan.
Vår dotter.
Hon ligger där inne och sover, hon kommer inte komma tillbaka.
Vackra Emilia.
Det är själva tanken på att det är vårat barn som får ligga där inne ensam och att det är vårat barn vi ska köra till krematorium direkt efter.
Krematorium........
Emilia ska kremeras.
Kremeras......
Varför vi valde att hon skall kremeras är för att vi vill att det skall vara så fint som möjligt. I jorden finns massa djur, djuren tar inte askan. När djur äter på saker så blir det inte så fint, därför valde vi att avstå att bara ha kista.
Nu måste jag börja med frukosten för att sen väcka Jimmy.
Sånda här dagar tycker jag faktiskt att han kan gå upp själv.
Jag har inte direkt någon ork att sitta och prata snällt och stryka han på ryggen den, just nu, värsta men finaste dagen i mitt liv.
För jag är änglamamma.
En stolt sådan, åt Emilia.
Ja.
Så var det snart dags att titta på lite Ballar av stål via nätet.
Vi har ju inte 5an.
Vi har målat lite idag.
En rätt rolig sysselsättning.
Mitt hår är plattat och kläderna framme.
Påsen är packad med sakerna som skall med i morgon.
Viktigaste är mjukis kossan.
Emilias gosedjur.
Jo, pratade med läkaren idag och det var avlossning.
Moderkakan lossnade för tidigt.
Var ingen stor avlossning men.
Till nästa graviditet blir det till att gå på spec. mvc och göra fler koller samt att man blir oftast igångsatt tidigare än 40v för detta kan hända igen. Har större risk än andra att drabbas av detta. Frågan är bara varför.
Men men, nu har vi iaf ett svar att ta på.
Nu ska jag mysa ner mig i soffan.
(Önskar mig själv en lyckad morgondag)
okej.
Idag har vi varit uppe i centrum och handlat lite mat.
När vi kom hem så gjorde vi piroger - finska, as goda!
Fick blommor idag av Elin, Adde och Wilda.
Hur fina som hellst med rosa och gula blommor.
De sprider lite glädje och färg här i vardagsrummet!
Tack :)
Imorgon är det dagen vi (inte) har väntat på.
Begravningen.
Jag är nervös faktiskt.
Kommer allt bli lika bra som man föreställt sig?
Vill verkligen att allt ska vara perfekt.
Orkar knappt tänka på morgondagen faktiskt, det är så jobbigt.
Hej.
Morgon kl: 09.00
Klart man är vaken, vaknade redan 08.10 av att jag var kissenödig.
Idag har jag drömt massa knäppa saker.
Var med i Robinson. Skulle åka till åland så vi tog våran båt på en annan båt.
Och massa annat.
Idag skulle det också vara sådär fint väder som alla andra dagar, härligt.
En vecka kvar nu tills jag börjar jobba igen.
Måste jag sätta på mig en fasad bara för att jag börjar jobba eller är det ok att vara ledsen?
Det handlar inte om att jag inte orkar jobba för det gör jag men, förväntas jag sluta vara ledsen bara för att vardagen kommer igång?
Ibland känns det så, jag får de vibbarna.
Jag hoppas att det går bra iaf, vem vill inte komma tillbaka till mitt jobb? :)
Frukost har jag hunnit få i mig också och så tänkte jag sätta mig och läsa DN snart.
Tack farmor och farfar för att jag fick DN! :)
(De måste jag också ringa, btw)
Hoppas läkaren ringer idag, håll tummarna!
Nu - borsta tänderna.
Van Vetereen.
Rätt bra filmer faktiskt, undra vad som kommer på 4an när alla de är slut?
Vad sägs om Skilda världar? haha
Kommer ihåg när jag var yngre och tittade på det varje dag. Missade man ett avsnitt gick ju hela världen under.
Har tom böckerna.
Nemen iaf. Imorgon måndag.
Ska ringa diakonen en sista gång innan begravningen.
Ska ringa läkaren och se om hon fått provsvaren på Emilia.
Ska ringa min mormor och tacka för senast och för resan.
Ska gå upp till centrum och köpa något gott bröd samt potatis och gurka.
Ska duscha och platta håret så det ser fräscht ut tills tisdag.
Skall plocka fram kläderna jag skall ha på mig på tisdag.
Ska plocka fram Jimmys kläder som han ska ha på sig.
Ska ställa fram Emilias ljus som vi skall ha och tända under begravningen.
Ska ställa fram Emilias mjukiskossa som hon skall ha med sig i kistan. Hon ska ju inte vara ensam. Eller, ensam kommer hon aldrig vara eftersom att hon har Vincent vid sin sida och sedan finns hon alltid hos oss.
Hon var så fin när jag la ner henne i kistan. Hon hade ju sina kokläder på sig.
Jag var så noga med att det ljusgula lilla täcket låg vikt och rakt på hennes lilla kropp och att allt såg bra ut.
Inte ett enda litet ludd eller någonting fick synas.
Perfektion är en del i vardagen.
Är det inte perfekt så gör man det perfekt.
Emilia var perfekt.
Har fortfarande problem med vad jag ska ha för skor på mig på tisdag.
Oavsett hur mycket jag funderar över skorna så kommer det nog sluta med att jag tar mina svarta.
Måste bara tvätta/ torka av de.
Inte kan det vara fläckar på dom när vi ska ha begravning.
Nu när jag börjar bli frisk så ser jag fram emot att träffa Elin och Wilda.
Det ska verkligen bli kul!
Att få träffa den lilla tjejen nu när hon blivit större.
Alla barn är ju nästan roligast i åldern mellan 6mån och 3år. De utvecklas så snabbt och man ser förändringen på nån dag. Är väl därför jag jobbar på förskola.
Mina barn har börjat prata ännu mer än sist och nu har man ju verkligen konversationer med dom.
Sist jag var där så satt den ena flickan och jag och tittade i en reklam tidning.
Hon pekar på en video och säger: "Där tittar man på Pippi"
Alla barn på mitt jobb är mina barn tills jag har mitt 2a i min famn.
Emilias syskon.
Nu börjar filmen snart igen.
God natt mina vänner.
Mätt i magen.
Sådär, nu har vi ätit middag - fläskytterfilé, stekt potatis, sås och paprika :)
Jag är helt trött och har ont i magen.
Blir väl så 2v innan de mörkaste dagarna i månaden?
Man kan ju hoppas att de uteblir och att det blir en liten Moa eller Vincent ist ! :)
Parlamentet nu - sen skriva igen.
Aah.
Det är sjukt varmt på balkongen men jag vågar inte sitta där ute.
Alla kryp attackerar mig och jag tror jag skall avlida. De är så läskiga.
Humlorna gör dessutom ont och är inte alls söta som alla säger.
ALLA saker som flyger är otäcka, iaf i kryp väg.
De har såna små äckliga munnar med små känselspröt och sina små lurviga ben.
AAahhh jag hatar det!!
Idag fick jag iaf inviga en "kryp plockare" som jag fick av min bror.
Det är som en lång tång med små plaströr fram som tar tag i djuret utan att det skadas.
De enda djur jag kommer plocka med den är döda eftersom att den bara är typ 1m lång. Jag önskar den vore ca 5m så jag slipper se de äckliga små krypen.
Jimmy dödade ett bi som var inne hos oss.
Jag bokstavligen dog av äckelhet.
BLÄ!
Snart ska vi träffa Sarah och ta en promenad med henne när hon har slutat jobba.
Ska bli trevligt.
Kanske tar en sväng förbi kyrkogården?
Det är inte lång tid tills hon ligger där vår Emilia.
Det ska bli skönt att kunna gå dit och bara vara.
Älskade barn.
Tror allt kommer kännas annorlunda efter begravningen. Den är absolut det jobbigaste just nu.
Inte själva begravningen i sig men situationen.
Punkt slut.
Jag vill ha mitt barn.
Måste tvätta mig under armarna - jag luktar typ mat haha.
Söndag.
Termometern står på 11grader i skuggan och det kan bli en riktigt skön dag idag.
Nu sitter jag här i ett par mammabyxor som faktiskt sitter som en smäck, bara att vika ner mudden så är de som vilka byxor som hellst. Fast skönare.
Kan ju bero på att mina lår är betydligt större än innan? haha
Ska snart sätta igång att diska och plokcka undan lite.
Städade ju här hemma i förrgår men det syns inte!!
Imorgon är det måndag.
Måndag den 27april.
Tisdagen den 28april så är det begravning.
Mamma kommer hämta oss hemma den dagen, tack! Det är skönt att slippa åka tbana.
Redan imorgon ska jag plocka fram vad jag ska ha på mig, annars kommer tisdagen bli kaos och det vill jag inte.
Jag ska nog iaf ha min nya klänning och en vanlig kofta bara. inget svart förutom tightsen.
Skor har jag inte bestämt ännu.
Stabila skor funderar jag på då vi ska bära ut kistan själva osv osv.
Det kommer bli bra - det måste bli bra!
L8er.
Lördag.
Och så var Robinson slut.
Som Micaela skrev så la jag också märke till hur mycket Billing pissade.
Helt sjukt!
Vi undrade om de inte la på lite extra kissljud?
Jag blev så jävla glad över att Jarmo stannade kvar och knäckte ur sig i sista sekund att han var immun.
Så bra gjort alltså och den där Christian - han kan åka hem.
Största fjanten ever alltså, han tror att han är så himla mycket men han är typ helt rädd om sitt eget skinn.
F J A N T.
Jo med tanke på det som hände i tvättstugan.
Vi tvättade bara 2maskiner och lät de va. Hon måste kännt sig lite sur över att vi plockade ur hennes tvätt men sket i att tvätta mer efter?
Där fick du.
och en sak till vi kom och tänka på. Hon kallade oss White trash.
Varför hade hon själv blonderat sig?
Vad jag vet så är de flesta svenskar blonda.
F J A N T no.2
Söndag imorgon och då blir det till att ta en promenad. Lovar, jag vaknar säkert 07:30 även fast Linus inte väcker mig.
De var och hämtade han idag. Känns jätte tråkigt. Det är så tyst och lugnt.
Han har lätt stigit i mina ögon :) <3
Nu film - sen sova.
haha
Så har man för första gången blivit kallad White trash av en svensk tjej i tvättstugan.
Hon blev sur för att golvet vart blött när vi hade tagit ut hennes tvätt ur tvättmaskinen på våran tvätttid.
Inte för att tvätten blev uttagen.
Kvinnor alltså.
Annars har dagen varit ok, solen skiner.
Skriver mer sen.
Promenix.
Klart att han väckte mig tidigt idag också, den lilla hunden. Rätt skönt med morgon promenad iof!
Sovit rätt gott förutom att Jimmy tar upp hela sängen och bryr sig inte om att flytta när jag ber han.
Tror han gillar att göra så när han sover, kan ju faktiskt skylla på att "han sov" haha.
Idag ska vi tvätta ...
Har inte varit nere i tvättstugan på typ 1,5månad.
Har iof tvättat här uppe men det blir inte lika dyrt om man kilar ner.
Suck.
Jaja, nu ska jag titta på barnprogram.
Varför?
Jo. Något som gör mig rätt orolig och ledsen är händelsen med bebisen som försvann ur sin kista.
De upptäckte det innan begravningen skulle hållas.
Skulle någon ta våran älskade dotter så skulle jag inte tveka att faktiskt slå personen jävligt hårt på käften!
Kan inte personen som gjort detta sätta sig in i föräldrarnas situation?
Förtvivlan.
Inte bara det att deras bebis har gått bort, nu ska de behöva oroa sig ytterliggare för vad bebisen kanske får utstå.
Vad är det för sjuk människa som gjort detta?
Vart brister det?
Vem ska ta ansvaret?
Varför har man inte tillräckligt med uppsikt över kistorna?
Även fast en människa har gått bort är det fortfarande lika värda som alla andra, lika värda att bli sedda och inte glömda.
Föräldrarna glömmer aldrig.
Man måste ju kunna lita på de som tar hand om ens barn när man inte själv kan göra det.
Hur skulle jag må om detta hände oss?
Jag och Jimmy bad diakonen att se att Emilia verkligen ligger i kistan nu tills begravningen. De lovade att göra det och kolla att det verkligen är hon också. Hon har ju ett eget nummer på ett armband så, om vi ville fick vi också se att det är hon men vi litar på dom.
Man ska kunna lita på de som jobbar med detta, hur skulle det annars vara?
Vi har ju ordnat allt själva och pratat med alla inblandade. Tror att det är viktigt att man själv känner sig rätt medveten även fast man är i denna situationen.
Men seriöst, Man förlorar sitt barn och innan avskedet så försvinner barnet?
Detta är fruktansvärt och jag kan bara föreställa mig hur det känns för föräldrarna.
Hoppas att detta löser sig och att den som gjort detta får ta ansvaret för det också.
Detta är inte rätt!
Hemma igen.
Nu har vi varit på SÖS och träffat diakonen. Allt gick bra och vi bestämde hur det skulle gå till innan/under tiden/ efter så, nu har jag koll.
Innan vi gick dit så gick vi för att beställa blommorna osv.
Rosor fanns ju så klart men körsbärskvistarna har slutat blomma eftersom att det inte är säsong.
Säger bara: jävla skit!
Tårarna sprutade och jag kände att nu blir allt åt helvete fel.
Jag är så besviken, nu blir det inte som jag hade tänkt mig.
Vi valde andra blommor: kallor, men hon på blomaffären skulle verkligen ringa och kolla om någon hade kvistar kvar.
Jag hoppas, hoppas, hoppas på att någon har de.
Jag vill!
Men nu kommer arrangemanget bestå av:
Tror att det också kommer att bli bra tillslut men när jag nu hade ställt in mig på en sak så blev jag helt förstörd.
Det är ju liksom blommorna på kistan och de ska vara HELT perfekta!
Nu blir det att kliva ut på balkongen och få lite värme på näsan.
Snygg tavla!
Just det!
Min älskling har målat en tavla åt mig!
Fredag.
Idag verkar det bli ännu en bra dag, ska snart åka till sös.
Har faktiskt en lila tröja på mig idag, det är väl ett tecken på att jag är rätt glad idag?
När vi kommit hem från sös så ska jag måla lite.
Hej.
Sådär.
Så var man klar med städningen.
Dammat, damsugit och torkat golven samt doppat orkideérna.
Känns så skönt att jag börjar blivit lite friskare också så att jag kunde ta tag i den skitiga lägenheten.
Imorgon blir också en relativt lugn dag.
Ska till sös först och prata igenom begravningen så att allt är helt klart och därefter ska jag beställa blommorna till kistan.
Det kommer bli bra.
Ska snart ta in mina nysådda blommor(frön) så att de ej fryser ihjäl.
Ska bli kul att se hur många utav fröna som tar sig så att vi får massa härliga rosa blommor samt solrosor på balkongen.
Jahapp jahapp.
Sen sova så man kommer upp.
Hörs imorgon! <3
Senaste bilderna.
Den här bilden är tagen före dagen vi upptäckte att Emilia inte levde.
Jag saknar min mage något otroligt mycket.
Seriöst
Ge tillbaka mig min mage
Ge tillbaka mig vårat barn
Vet faktiskt inte om livet är så jävla bra som alla säger?
Visst - livet är det bästa när allt går ens väg men detta som drabbat oss,
Det finns väl inte en mening med det?
Imorgon ska vi beställa blommorna som skall ligga på kistan.
Det måste bli helt rätt annars kommer allting bli helt fel.
Fy fan, begravning.
Visst att den blir fin och allting men orkar man?
"Hej och välkomna till Emilias begravning"
Det är helt otroligt vad fel det är. Det är inte så här det skulle bli och frågan i mitt huvud finns där varje dag.
Varför just vi?
VARFÖR?
Under nästa gravditet (som det känns nu) så kommer jag att ringa mamma under förlossningen och be dom åka och sätta upp alla barn saker osv. Jag kan inte garantera mig själv "bättre lycka nästa gång".
Jag kan inte garantera någon.
25grader?
Var de inte så de sa på vädret?
Nu ser jag bara 14+...
Tack för att man aldrig får värmen man önskar sig.
Varit ute på promenix med Linus, skönt att få luft men inte 07:30 varje morgon.
Fis hund <3
Idag ska vi inte göra någonting annat än att tillfriskna och kanske städa lite.
Det behövs.
Jag skäms.
Hade svårt att somna igår, somnade 2:15 ..
Livet är orättvist och det gö mig så arg.
Jag vill väll också vara en av de som får sitt barn skrikandes?
Bajs, bajs, bajs.
Försöker.
TV.
Onsdag.
Imorse så väckte Linus mig vid 6 men icke ... jag fortsatte sova och så mötte vi Sarah vid halv 9. Var ute och gick i 1,5timme.
Idag har vi valt ut en urna åt Emilia - en vit i trä! =)
Var fin och det bästa med den var att det var en barn urna och ingen vuxen urna.
Sen har vi inte gjort något mer idag.
Jag måste ta tag i lägenheten. Måste städa och doppa mina älskade blommor.
Funderar på att börja städa imorgon men först måste J ta med L på en långis. Det går inte att städa när de är hemma.
Hoppas bara jag blivit lite friskare.
Jag börjar jobba om 2v vilket känns jätte kul.
Micaela och jag får äntligen jobba tillsammans igen, me miss her!
Mina barn och mina andra kollegor saknar jag också, man har det inte tråkigt på mitt jobb inte!
Längtar till de dagarna man är ute med barnen i solen och bara leker och njuter av värmen men också som jag brukar få göra - undvika fågelbajs och springa iväg för getingarna.
Det är en sak som är svår, att inte verka rädd för alla flygfän inför barnen. Man får låssas att man är mitt inne i ett gympa pass när humlorna kommer haha.
Ne nu ska vi titta på film.
Imorgon ska vi gå och köpa lite mer frön vi kan så i ett litet växthus vi köpte idag.
Hej hopp.
Morgonpromenad med Linus nu, ska möta Sarah och visa henne vart Emilia ska ligga.
Fortf sjuk som ett as.
Jobbigt.
Skriver sen.
Sådär.
Jag har feber.
Jag är sjuk.
Jag är ynklig.
Jag blir alltid det när jag är sjuk.
Tyck synd om mig.
Idag har vi tittat ut gravplats åt våran stjärna.
Den blev där vi ville ha den.
Ska ringa och beställa urnnedsättning också, fonus har jag redan ringt och de skulle sätta igång tillverkningen av Emilias sten.
Måste ringa och beställa blommor som skall vara på kistan.
Vita rosor och äppelblomster.
Hej hopp.
Kväll.
Har nyss tagit en kvälls promenix med J och Linus.
Han kommer väcka mig 07:30 iaf för att vilja gå ut på morgon promenaden. Det är helt ok.
Idag var vi och skrev på faderskapspapperna och imorgon ska vi gå till kyrkogården för att välja ut en gravplats åt Emilia.
Det är helt skummt bara.
Känslan jag har inom mig är - skummhet.
Jag känner mig inte ledsen för tillfället utan allt känns bara konstigt.
Konstigt kommer det att förbli. På måndag är det begravning.
Vi ska ha begravning för vårt barn.
Jag vill fortfarande vakna ur denna dröm men jag kommer aldrig göra det.
Emilia, Emilia, Emilia...
Är inte ledsen när jag tänker på henne utan jag är glad. Glad för att hon var den vackraste.
Tom, det är det rätta ordet när inte lyckan tittar fram.
Har märkt att vardagen rullar på som vanligt, det är som innan graviditeten, nästan. Nu går vi ju och hoppas på ett syskon men det gäller att ha iiiiiiiis i magen.
Håll tummen.
Satt och funderade på framtiden.
Emilias minnesbord kommer ju bli förflyttad till hyllan.
Hon kommer säkerligen ha sina gosedjur och fotografier i hyllan ovanför soffan.
Sen ska jag ju göra klart hennes album också. Måste bara hitta ett tillräckligt stort album för det är en hel del som skall in.
Fotografier på henne, magen, ultraljudsbilder, brev från bekanta, förlossningsjournalen, MVCjournalen osv. osv.
Måste köpa album och det snarast!
Ne ni, nu skall jag ta och lösa lite korsord och kanske dricka en kopp "stoppaförkylningsblandning".
Pressad vitlök - citron - ingefära
Lovar, det hjälper (luktar fett med vitlök efter bara så, man skall hålla sig hemma)
Jo en sak till: Idag fick Orkidé familjen en till medlem, nu är de tretton.
Morgon.
Idag är jag sjuk.
SJUUUUUK.
Det var länge sen alltså men idag mina vänner så är jag en snorig människa.
Tittade precis på en tjejs blogg - 15år och gravid med tvillingar hette den typ.
Fasen vad härligt! Visst är jag glad att jag inte var 15år när jag blev gravid med Emilia men jag skulle lätt kunna tänka mig tvillingar. Spec nu efter det som hände. Då blir det ju två på en gång och jag är 3barns mamma.
Tänk iof, fan vad jobbigt. 2st rödhåriga små vilddjur som kutar runt här hemma och bara är som sin mamma och pappa. Kaos :)
Skulle göra allt för det!
Idag ska vi och skriva på faderskaps papperna.
Har ju valt att göra det eftersom att Emilia ändå är vårat barn fast i himlen. Vi är ju stolta, detta är ingenting man kan komma ifrån så, klart att vi ska fastställa det!
Nu blir det titta på tv.
Egentligen bör jag ta ett bad men vet inte om jag orkar?
Hej hopp.
God morgon.
Solen skiner och jag hoppas på mer värme än igår.
Derby idag 5min ifrån oss. BP - AIK.
Blir väl till att ta en promenad dit för att kika lite utanför.
Varit ute på morgonpromenad med Linus i 40min.
Det är J´s pärons andra hund.
Hmm, hmm.
Snart är det begrvning. Nästa vecka närmare bestämt.
Känns så fel.
Har fortfarande känslan om att jag lever i en ond dröm som det inte går att vakna upp ur.
Men vi försöker igen.
Det som är så jobbigt bara är väntan.
Väntan på ett tecken att man kanske är gravid igen.
Jag vill.
Jag vill vara gravid nu.
Snälla.
Ne ni, nu ska jag titta lite tv och läsa lite DN.
=)
Trappa med kristaller.
Sköldpadda.
Pompeji med Vesuvius i bakgrunden.
Oss.
Här sålde de alla möjliga olika djur: kaniner, hönor, sköldpaddor mm.
Tillbaka =)
Sådär nu har vi laddat batterierna på en kryssning i medelhavet.
Vi har varit i Frankrike (Marsielle), Italien (Genua, Neapel & Palermo på Sicilien), Spanien (Barcelona och Mallis) samt Tunis i Tunisien.
Maten på båten var gratis så vi fick äta hur mkt vi ville.
Swarowski kristaller i trappsteget.
18våningar på båten.
Var på akvarium.
Pompeii.
Med mera.
Lägger in ännu mer bilder sen :)
Vi i Barcelona.
Hissarna inne på båten.
En av poolerna uppe på båten.
Puss.
Sista.
Sådär, sista inlägget före bloggtorkan =)
Det regnar idag, känns faktiskt ändå som en rätt bra dag.
Grattis Sara till er "lille" pojke.
Över 4kg och 55cm lång.
Härligt!
En sak är säker, han hade blivit Emilias pojkvän! :)
Puss på er.
Sådär mina vänner.
Idag har vi inte gjort någonting spec.
Handlat jacka till J och strumpbyxor till mig.
Bjudit mamma på kaffe har vi också gjort samt tittat igenom fotografierna från när Emilia föddes.
Älskade barn.
Jo, jag har pratat med min vän som just nu ligger på förlossningen. Blev igång satt i morse.
Kan inte göra annat än att hoppas att lille Liam kommer ut innan morgondagen. Om inte annat för S skull.
Men hörrni, nu blir det bloggtorka i ett par (10) dagar.
Kommer tyvärr inte att kunna blogga på stället jag kommer att vara i så, ni får helt enkelt hålla ut.
De kommande dagarna kommer iaf innehålla en hel del sol, ligga i, vila och ny laddning av batterierna.
Puss
Tisdag.
Så har man varit och träffat diakonen, varit hos läkaren och träffat kuratorn.
Hos läkaren så fick vi en del provsvar som inte visade någonting.
Alla prover på mig såg bra ut och fostervatten provet var också normal så nu återstår proverna från Emilia.
Jo, de enda svaret vi fick var att det "fanns en misstanke om att moderkakan hade lossnat för tidigt" men det var ingenting som var 100% säkert men, troligtvis.
Jag kör på det. Det är lättare att förstå då varför det gick som det gick.
Tyvärr så finns det väl ingen riktig förklaring till varför just de skedde eftersom att jag varken rökte eller drack under graviditeten men, jag väljer att tro att det var därför hon inte klarade sig.
Under nästa graviditet kommer jag gå på spec. mödravården.
Det är en sak som är säker.
Annars har dagen varit bra.
Solen har strålat hela dagen och jag har haft en "brakroppdag" också.
Jag har t.o.m plattat håret.
Jahapp, om 1timme är det "Halv 8 hos mig" - favorit program just nu =)
Ja.
Som vanligt då, efter dag kommer kväll.
Har tittat på "Familjen Annorlunda", synd att det var sista programmet alltså.
Imorgon är det tisdag och då skall vi träffa diakonen för att prata vidare om begravningen osv.
Efter det skall jag på återbesök hos läkaren.
Jag hoppas, hoppas att de fått några utav provsvaren.
Vet att vi kan få svaret att: nej det var egentligen inget fel eller så kan de säga att de var en infektion som vi nu tror.
Jag hoppas på det, mycket lättare att inse då än att hon bara dog helt plötsligt i magen.
Att veta orsaken hjälper ju oss in i / under nästa graviditet då jag kan få all hjälp som jag vill i princip.
Kommer ju självklart också att gå på spec. mödravården vilket kan vara skönt. Få extra kontroller osv kan ju hjälpa till att lugna.
För vi vill ju verkligen bli gravida igen. Gärna nu!
Vet ju också att det kan ta ett tag att bli gravid igen och att vi måste ha tålamod, men vart ska det tålamodet komma ifrån?
Visst, vi har ju inget val men jag skulle hellst bara kunna knäppa med fingrarna och så VIPS var jag gravid igen.
Men tyvärr, vi får helt enkelt bara ligga i (haha).
Nu ska jag dricka te och ta mig ett bad, därefter sova lite.
Good night.
Bucket&Spade.
Snusktant.
Hej Lakrits Puck.
Vi har ju samma smak också!
Jag gillar minen haha.
kei
Måndag, solen skiner och jag känner mig glad.
Idag har jag varit och pratat med min psykolog.
Rätt skönt att prata av sig faktiskt.
Efter mötet så åkte jag till jobbet och hälsade på.
Mina sötaste ungar alltså, så härligt att träffa de.
En utav flickorna tror stenhårt på att "Emilia är uppe i himlen och äter hamburgare"!
Kan ju inte göra något annat än att hålla med =)
Var riktigt skönt att träffa Micaela också.
Prata skit och bara ha roligt.
För det kan vi!
"Kom ihåg denna dagen som dagen då jag nästan fotograferade Helge Skoog"
Hade fått en bild på han om jag nu hade satt på kameran, men nej, när jag väl satt på den så var han på väg emot oss och då var det inte läge att fota.
Jag åt en Puck också och M tog en yogurtglass.
Tog även ny Bucket and Spade bild - klockers!
Det är inte varje dag vi har tagit en glass i solskenet, men nu kan vi börja med det igen.
Skolsken och solsken - vi (jag) hittade en PARKBÄNK i typ skuggan haha.
DÄR ÄR EN PARKBÄNK.
Ne, hittills har dagen varit bra.
Träffade en tjej som jobbat i min ga skola också. Hon hade fått barn och en till var på väg.
Kul att se att andra har det bra iaf.
Inte för att jag skall klaga men, idag är första dagen jag verkligen kännt att jag skulle vilja sitta med en pava och lapa sol i värmen.
Hur härligt skulle inte det vara igentligen?
Men nej, jag ska inte. Jag ska bli gravid istället.
Nu blir det kaffe på balkongen.
Eller som Sarahs mormor sa: på ballen.
Kväll.
Och så var det söndag kväll.
Söndag.
Veckans tråkigaste dag?
Man kan inte hitta på något spec för att dagen efter heter Måndag och då ska man gå till jobbet.
Man kan inte se fram emot dagen efter för att den dagen heter Måndag.
Söndagar är den dagen man tittade på "Söndagsöppet" när man var mindre.
Söndagar är den dagen som slutar med en bra film på 4an.
På så sätt blir veckans tråkigaste dag rätt mysig.
Jo.
Mina blommor står i vatten och faktiskt så passade jag på att fotografera dem så att ni alla kan se varför Orkidé är den vackraste blomman ever.
Jag ska åka och hälsa på mina älskade barn på jobbet.
Gud vad jag saknar dem!
Sen saknar jag ju självklart Micaela och det skall bli lika kul att träffa henne. Var ett tag sen nu.
Sen blir det väl till att fixa lite pryls.
Kolla igenom garderoben osv.
Hoppas också att jag känner mig piggare i morgon.
Börjat få ont i huvudet nämligen.
Nu blir det lite tv tittande och sen ska jag väl ta och sova.
Prydnads gubbarna smälter in i färgen på väggen haha :)
Good night.
Kväller.
Och så var det kväll igen.
Lägenheten är städad och disken är diskad, alltså är man redo för att sova.
Imorgon måste jag sätta orkideérna i vatten och ge dem lite kärlek.
Jag gillar verkligen mina blommor, 12st är de nu och de flesta blommar faktiskt :)
Idag känner jag mig tjock också.
Det är en sån dag.
Alla dagar är ju inte lika.
Vissa dagar känner man sig tjock, andra fin osv osv.
Det är aldrig den samma.
Undra vad det blir för dag imorgon?
Jahapp, jag ska borsta bissingarna snart.
Huu!
Vilken dag alltså. Det är ju så varmt och härligt.
Sov hos mamma igår ju vilket var rätt skönt förutom att sängen verkligen inte var gjord för två haha.
Blev stor grop som man ramlade ner i kändes det som.
Var inne hos grannen där också och pratade vilket var skönt.
Att se att de har gått vidare gav mig energi att försöka igen oavsett om rädslan finns där.
Tack!
Jag och J åkte tbana hem ifrån mamma.
Träffade Annelies mamma vilket jag inte gjort på ca 7mån :s ..
När vi gått av tbanan så satt det en mamma med sin lilla bäs på kanske 4månader.
J började då tänka på Emilia och sa att: "Nu hade jag verkligen velat haft Emilia på magen i sin babybjörn!"
Ja det hade varit riktigt mysigt faktiskt kan jag säga. Se de två tillsammans, det hade gjort alla mina dagar!
Det är riktigt jobbigt ibland att se andra med sina barn men vi vet ju också att vi har god tid att göra ett syskon.
Kan dock inte låta bli att tänka att "jaa de hade turen på sin sida och här är jag".
Jo tyvärr är det ju så att man blev den man annars hade pratat om.
Den som förlorade sitt barn.
Det är väl någon på hundra annars?
Hur fan hade man den oturen?
För det är otur.
Men efter oturen så kommer väl turen?
För inte kan man väl vara den som skulle drabbas igen och bli den på hundra ytterligare en gång?
Nej tack, vi klarar oss. Vi vill inte ha mer otur.
J ligger och sover nu och jag har städat hälften av lägenheten.
Jimmys mamma skulle sagt åt mig nu att: "städa kan du göra senare, det är sol ute, gå ut".
De ska ju faktiskt hälsa på på måndag och då måste det vara någorlunda rent så, solen får vänta tills imorgon :)
Nu ska jag nog pussla?
Eller kanske städa klart?
Varför inte försöka bli av med den återigen svullna magen?
Det är ju sjukt.
Efter förlossningen gick jag ned så att jag blev nöjd. Nu har jag gått upp igen...
Why man, why?
Hej hopp.
Fredag 3/4.
Idag var den dagen Emilia var beräknad till.
090304.
Denna dagen har vi sett fram emot i nästan 9 månader, det är ju denna dagen som jag kanske skulle gått över tiden eller inte. Såg fram emot den så himla mycket. Jag skulle ju oavsett ha bebis i famnen inom snar framtid.
Vi tänkte hela tiden att: bebis måste komma innan den 9/4 eftersom att vi då skulle äta påsklunch hos mamma men vi ville heller inte att bebis skulle komma den 1/4 då det är första april.
Nu behöver vi inte oroa oss längre.
Vårat barn blev inget aprilskämt eller kom försent så, vi hinner med det vi ska.
Tyvärr.
Idag är det också exakt en månad sedan de på sjukhuset konstaterade att hon var död.
090303.
Tiden har både rusat iväg och stannat upp tiden.
När jag ser mig själv så ser jag inte att jag varit gravid, eller jo, 2 bristningar och hängtuttar men annars är den som innan fast med några kg extra.
Fick jag önska så skulle jag vilja att man hade sett på mig att jag var mamma ändå.
Fast mamma till ett Änglabarn.
Jag är ju lika stolt som vilken annan mamma som hellst fast jag har en berättelse att lägga till och de har faktiskt inte de andra.
De var ju de som fick sina barn skrikandes upp på bröstet, det fick inte jag.
Varför jag vill att alla skall se på mig att jag är mamma är för att jag känner mig avundsjuk.
Jag vill ju också visa upp mitt barn.
Ibland ser man kvinnor på tbanan som sitter där med sitt barn och kollar lite på mig sådär. De tänker säkert att: där sitter hon, har väl precis gått ur skolan och ska flytta hemmifrån.
"Men nej, jag är mamma och har ett jobb, vill du verkligen höra min berättelse?"
Jag kan inte förklara. Det kommer ändå inte få någon att förstå bättre varför jag vill.
Kanske är det så att... hade folk förstått hade de kanske insett själva att de inte var lämpade till att just bli föräldrar. För det finns faktiskt folk som inte borde ha barn. Då skulle de kanske känna att "men varför just jag som lever på ..... och inte hon som har ett stabilt liv?"
Inte vet jag.
Jag är bara avundsjuk.
Jag önskar att folk kunde förstå varför jag gråter när jag provar kläder, inte att de bara tror.
Jag gråter för att jag inte vill.
Jag vill väl inte prova kläder.
Jag vill vara gravid och argsint med glimten i ögat.
Jag vill svettas som en gris pga hormonerna.
Jag vill inte ha varit med om detta.
Jag vill kunna gå runt med barnvagnen på dagarna för att bli av med alla extra kg.
Jag vill fika med mammorna ur min mammagrupp.
Jag vill inte vara tomhänt.
Allt är jobbigt.
Idag ska vi ju träffa diakonen.
Jag gillar henne. Hon är så lugn och trevlig och det är skönt att prata med henne.
Hon har ju varit ett stöd för mig/ oss under hela denna annorlunda resa.
Synd bara att vi inte kunde ha träffats under andra omständigheter.
Jag kommer bli ledsen idag, ännu ledsnare än vad jag egentligen är just nu.
Tror faktiskt att inte så många förstår min exakta känsla när jag väl står där och ska planera vårt barns begravning.
Känns som att jag fortfarande lever i en ond dröm.
Jag vill inget annat än att vakna.
NYP MIG.
HÅRDARE.
HÅRDARE.
Nej, det är ingen dröm.
Det är min verklighet.
Just precis nu.
Och den suger.
Har iaf en glad sak att säga:
Fick en jätte fin Orkideé av pappa och Gunilla hemkörd hit till porten.
Jätte fin var den, Tack! =)
B.
Så har vi varit ute och ätit på Hard Rock Café.
Åt en "Legend hamburgare" - så himla god!
Båda är hur trötta som hellst och det är skönt att vara hemma igen.
Träffa diakonen imorgon för att prata med om begravningen osv.
Det är jobbigt.
Denna situation är jobbig.
Det finns liksom inget positivt med att planera en begravning.
Visst "ser jag fram emot" att se själva graven sen och ha en riktig plats att gå till men, jag vill ju inte detta.
En bit i mitt hjärta finns ju faktiskt inte där, eller den är ju där men inte till 100%.
Våran Emilia saknas.
Nu ska jag dricka te iaf och försöka se ljust på morgondagen.
Hoppas det blir sol.
Good night.
Sooool =)
Dagen blev rätt bra ändå.
Var hemma hos Malin en stund idag och blev värsta bästa polare med hennes lilla hund Hugo.
Han skällde ut mig efter noter när jag kom dit men efter ett tag blev vi bundisar.
Moa låg och sov gott i M´s knä.
Söta barn.
Snart middag med mamma och Arne.
Hej.
A.
Igår vaknade man halvt på fel sida fast dagen blev bra ändå.
Vi åkte och handlade kläder med mamma.
Skjortor, byxer, skor, klänningar och lite allt möjligt =)
Var lite jobbigt i provrummet dock: "jag är så tjock, det går inte" och så stod jag och grät men till slut hittade jag 2st klänningar =)
Kom hem halv 5 heeeelt slut.
Idag är en ny dag och jag kan inte påstå att den verkar vara så bra den heller.
Har lite ont i huvudet ..
Iof ska vi äta med mamma och Arne ikväll och det är ju alltid trevligt så, hoppas huvudvärken gått över.
Nu ska jag äta frukost.
