.

Platsen blir så tom.

Det skulle ha varit en plats för ombyte, ompyssling av vårt barn.

Inte ska det vara en kattlåda där i stället men, det är det.

För vårat barn finns inte bland oss, hon är uppe i himlen.

Skötbordet som jag hade fixat så fint.

Sytt draperi till och fina kanter i lekfullt ljusblått tyg med små bebis kalle anka på.

Köpt små lådor att ha olja och sånt i och lagt upp blöjor samt plockat ner de minsta kläderna där de skulle va.

Men istället för att använda kläderna och blöjorna så fick vi plocka ner allting i en låda som vi körde hem till min mamma.

Glädjen utbyttes av sorg och skötbordet utbyttes av en kattlåda.

Världen är bara för underlig.

När är allting på vår sida igen?