Tårar.
Nätterna är jobbigast... särskilt om man är ensam... känner så igen din beskrivning inne hos mig... samma här, samma här...tänker på dig!
Så vackert ni har gjort åt er lilla flicka!
Att göra fint på graven är ju det enda man kan göra för de små änglarna. Det känns jätteviktigt.
Vi måste också bestämma oss för att fortsätta prata om de små och inte gömma undan dom.
Kram på dig!
Ingegerd
Om du vill, hör av dig på min e-mail: [email protected]
Jag förstår att du vill det.. Och du borde fått slupit allt detta.. Du borde ha fått vara den underbara mamma..
Men jag hoppas verkligen att ni kommer att få ett syskon till Emilia.. Det är en stor bit i sorgarbetet.. Er sötis kommer alltid att finnas i era hjärtan..
Ta hand om dig..
jag förstår det, ingen förälder ska få behöva besöka sitt barn på kyrkogården....
ni har gjort jättefint hos er lilla tjej
