.

Tom en del av mina orkideér har somnat för att jag inget gett dem "kärlek".

JAG ORKAR INTE.

Jag är helt slut i både kropp och själ.

Enda jag vill och orkar är väl att typ sitta vid Emilias grav och bara vara.

Känna jorden hon ligger i, andas luften som är runt henne.

Jag vill bara vara med mitt barn.

De som säger att allt blir bättre senare....?

Jag har mått dåligt, jag mådde bättre och nu är jag på botten igen. Kommer det gå så hela tiden?

Upp och ner, upp och ner, som en berg&dalbana.

Man hinner ju inte känna sig riktigt på topp någon gång för det gör jag nästan aldrig.

Jag vill inte må så här.

Kan säga hur många gånger som hellst att jag verkligen vill ha mitt barn, för det vill jag.

Jag vill VERKLIGEN.

Jag älskar Emilia.

Jag vill ge henne allt!

Hela världen.

Men sen vaknar man inte upp ur mardrömmen.

Den är sann.