Jag tycker det är fel.

Jo jag försöker att inte tänka på en sak som hände igår men jag blev seriöst allvarligt stött, ledsen, förbannad och allting man kan bli i en blandad kompott.

Igår när vi var i haninge så var vi inne på cubus.
Elin skulle handla tröjor och jag och Sarah stod framme i kassan och tittade på nagellacken.
Hon i kassan utbrister då (när hon såg att vi båda var gravida):
"Åhh det där smittar alltså, blir en gravid så blir alla det. Så är det på vårat företag också!" blaaaa, blaa, blaaa.

Jag blev så jävla sur så jag orkade inte ens titta på henne.
Vet att alla inte tänker som jag men jag hade verkligen lust att säga till denna kvinna att:
"Hade mitt första barn inte dött så hade vi inte varit gravida samtidigt så nej, det är ingenting som smittar!!"
Dessutom är inte jag och Sarah ett företag. Vi är bästa kompisar som nu hade turen i oturen att få vara gravida samtidigt.

Har väldigt svårt för hur folk ens kan uttrycka sig så som hon gjorde. Visst att hon kanske inte ens har en tanke på att det kan gå dåligt men egentligen.
Hur många par kan bli gravida endast genom samlag?
Så många som behöver göra IVF, provrörsbefruktning, insemination, har PCO´s, kämpat hela sitt liv för att bli gravida, jag tror att de är fler än "smittsamheten".
Dessutom så är inte allas graviditeter en dans på rosor.
Det är inte jämt något som man trivs med.
Det är inte kul att ha varit gravid i snart 18månader och veta att KANSKE får jag ett levande barn.
Sanningen är hård men, det är inte så lätt att få barn.
Men det är väl tabu att säga att det är jobbigt ibland att vara gravid.
Man ska ju vara så himla tacksam, lycklig, förväntansfull, välmående osv exakt hela tiden.
Jag kan bara utgå från mig själv men jag är otroligt tacksam att jag är gravid igen men jag mår inte speciellt bra hela tiden. Varken i kroppen eller psyket.
Det tar på en att vara gravid, så är det, kanske inte för just alla men för många.

Därför tycker faktiskt jag inte att man ska påpeka om två kvinnor/ tjejjer/ tanter är gravida samtidigt för man har ingen som hellst aning om hur vägen dit sett ut.
Den behöver inte ha varit så himla rak som man kanske vill tro.
Verkligheten ser annorlunda ut.



Jag har upplevt flera gånger på senaste tiden att jag verkligen blir träffad av vissa saker som folk säger.
Vår Emilia dog ju faktiskt och det finns ingenting bra i det.
Jag är tacksam att jag är gravid med Emilias syskon men, jag kan inte tacka någon att Emilia dog.
Emilias död har inte fört någonting gott med sig. Kanske har jag bevisat att man faktiskt klarar sig levande ur en sådan händelse, kanske är min kämparglöd starkare än någonsin. Vad vet jag.
Det har varit så jävla tufft vissa stunder och nu börjar jag nog egentligen inse.
Jag ska föda vårat andra barn, jag har ytterliggare en tröskel att gå över.
Tröskeln som antingen innebär livet eller döden.
Jag vet inte vad utgången är än så länge, jag kan bara hoppas.


Jag älskar Emilia.

Kommentarer
Postat av: Micaela

<3

2010-04-01 @ 18:07:10
URL: http://micalela.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0