Dumma psyke.
Hela dagen hade jag intalat mig att allting var jätte bra men tillslut sa hjärnan emot.
Känndes som om livmodern drog ihop sig och min hjärna intalade mig att Bönan kolade.
Pratade med förlossningen som tyckte att det var bättre att komma in och se att allting var bra så det vasr ju bara till att kasta maten i stekpannan, ge Selma mat, klä på mig och ringa taxi.
Tog en stund att hitta kläder för jag letade efter något som jag kunde slänga om nu B inte levde.
Orka ha kvar samma klädesplagg igen, nej aldrig.
Kommer till förlossningen och får kliva in på rum 1.
Rum 1, inget bra rum med andra ord. Samma rum som jag gick in i för att se om Emilia levde.
Tog ett bra tag innan de hittade Bönis hjärtljud och paniken hann stiga till max och ge mig fruktansvärd ångest.
"Aha, där ligger jag igen, samma rum med ett dött barn... igen" Så hann jag ju tänka.
Men efter en stund så bonkade det till och den lille gav oss en superfin kurva på ctg´n.
Då var det inget snack om att den kanske var död, jag kände mig så himla larvig.
Här åker man in och så visar det att bebisen lever för fullt men att jag har lite feber och kanske början till urinvägsinfektion.
Proverna är skickade till labbet och visar det att det är något så får jag antibiotika.
Det var otroligt tur att Bönan lever för annars hade jag sagt upp mig och flyttat till norrland.
Seriöst.
Hem till mamma för att äta lite och sen sova.
Sov förvånadsvärt gott men kort. Vaknade 7:15 och kunde inte somna om så, upp earlybird och äta frukost.
Snart ska jag in i duschen tänkte jag, måste ju vara lite fräsch till att vi ska till specen.
Idag ska de mäta flödet till bebisen och jag ska ladda med en del frågor som jag känner att de måste kunna svara på.
"Om barnet får bra med syre denna vecka men att det kanske försämras till veckan efter. Hur kan ni då hinna göra något för bebisen när det är fyra veckor emellan varje koll? Emilia dog troligtvis på en vecka så, hur kan de vara säkra att allt ser fint ut nästa vecka? Och efter v32 då, ska jag bara vänta och se om bebisen får tillräckligt med syre ända till förlossningen?"
Peppar, Peppar!
Vi hörs senare, ska storhandla efter specen och sen hem till lilla SelmisKatten som aldrig varit såhär mycket ensam hemma sen .... aldrig.
Tjing.
Känndes som om livmodern drog ihop sig och min hjärna intalade mig att Bönan kolade.
Pratade med förlossningen som tyckte att det var bättre att komma in och se att allting var bra så det vasr ju bara till att kasta maten i stekpannan, ge Selma mat, klä på mig och ringa taxi.
Tog en stund att hitta kläder för jag letade efter något som jag kunde slänga om nu B inte levde.
Orka ha kvar samma klädesplagg igen, nej aldrig.
Kommer till förlossningen och får kliva in på rum 1.
Rum 1, inget bra rum med andra ord. Samma rum som jag gick in i för att se om Emilia levde.
Tog ett bra tag innan de hittade Bönis hjärtljud och paniken hann stiga till max och ge mig fruktansvärd ångest.
"Aha, där ligger jag igen, samma rum med ett dött barn... igen" Så hann jag ju tänka.
Men efter en stund så bonkade det till och den lille gav oss en superfin kurva på ctg´n.
Då var det inget snack om att den kanske var död, jag kände mig så himla larvig.
Här åker man in och så visar det att bebisen lever för fullt men att jag har lite feber och kanske början till urinvägsinfektion.
Proverna är skickade till labbet och visar det att det är något så får jag antibiotika.
Det var otroligt tur att Bönan lever för annars hade jag sagt upp mig och flyttat till norrland.
Seriöst.
Hem till mamma för att äta lite och sen sova.
Sov förvånadsvärt gott men kort. Vaknade 7:15 och kunde inte somna om så, upp earlybird och äta frukost.
Snart ska jag in i duschen tänkte jag, måste ju vara lite fräsch till att vi ska till specen.
Idag ska de mäta flödet till bebisen och jag ska ladda med en del frågor som jag känner att de måste kunna svara på.
"Om barnet får bra med syre denna vecka men att det kanske försämras till veckan efter. Hur kan ni då hinna göra något för bebisen när det är fyra veckor emellan varje koll? Emilia dog troligtvis på en vecka så, hur kan de vara säkra att allt ser fint ut nästa vecka? Och efter v32 då, ska jag bara vänta och se om bebisen får tillräckligt med syre ända till förlossningen?"
Peppar, Peppar!
Vi hörs senare, ska storhandla efter specen och sen hem till lilla SelmisKatten som aldrig varit såhär mycket ensam hemma sen .... aldrig.
Tjing.
Kommentarer
Postat av: tilda - änglamamma till Liam
uschdå det låter som att du haft fullt upp.. men skönt att allt va bra med bönan iaf :) vi håller tummarna för att det ska fortsätta så (; men förstår att du är orolig.. kramkraam
Trackback
