.

Utan att ha en tanke på vad det är för dag eller någonting så såg jag att idag skulle Emilia varit 10månader.
Om 2månader skulle hon varit 1år.

ETT ÅR, HALLÅ!!
Vart har det där året tagit vägen?
Vad har jag egentligen gjort för nytta det året?

Igår när jag skulle sova så tänkte jag på Emilia.
Om jag bara kunnat hålla henne lite till. Bara lite.
Träffat henne någon extra gång, luktat lite mer, blåst liv i henne, älskat henne ännu mer.
Fått känna hennes tyngd i mina armar, tittat lite mer på henne, snusat lite mer i hennes hår.

Men det går inte.

Jag har snusat klart i hennes hår för länge sen. Jag har redan hållt i henne så mycket som jag kunde. Jag har redan tittat klart på henne.
Det blir inte lättare för att tiden går, det blir svårare, det gör ondare.

Jag ska inte tänka att jag kunde gjort mer, varit mer med henne osv för, jag gjorde det jag kunde.
Tyvärr gör det ont ändå.

Fördjävligt ont!